Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 1 December 1911 - Georg Friedrich Händel (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian uppehöll sig i tre år- Hans opera R o
d-r i g o gick öfver scenen i Florens och
A-g r i p p i n a gafs på nyåret 1708 i
Venedig-Här inledde han bekantskap med
inflytelserika hannoveranare och engelsmän, som
åtföljt prins Ernst August af Hannover,
hvilken hade egen loge på operan i
Venedig- Från denna stad begaf han sig till
Rom, rönte där ett utmärkt emottagande
och skref två oratorier La
resurrezio-n e och II trionfo del tempo e
deldisinganno- I Venedig hade han
lärt känna An.onio Lotti och i Rom blef
han nu bekant med de båda Scarlatti, far
och son, samt Corelli- De båda Scarlatti
åtföljde han 1708 till Neapel och
stannade här till 1709, hvarunder han satte
sig in uti Scarlattis d- ä. stil för
kantat-komposiiion- Pa hemresan uppehöll han
sig än en gång i Venedig under
karnevalen och förnyade där de nämnda
bekantskaperna samt följde abbé Agostino
Stef-fani till Hannover. Då denne kort där
på tog afsked som kapellmästare, föreslog
han Händel till efterträdare- Emellertid
fick Händel tjänstledighet och begaf sig
1710 till England och London, där den
italienska operan efter en kort nationell
upp-blomstring under Purcell (död 1695)
vunnit insteg. Händel, som gjort sitt namn
berömdt i Italien, rönte naturligtvis här
det bästa emottagande och blef
utomordentligt firad, då hans opera Rinaldo
gick öfver scenen- Denna skrefs på 14
dagar men var sammansatt af äldre arior.
Hans tjänst kallade hono’m åter till
Hannover, men redan på nyåret 1712 var han
äter i London, där han för alltid bosatte
sig- Hans operor II pastor fido och
Tese o vunno ej synnerligt bifall,
däremot vann han genom sitt till freden i
Utrecht (1713) komponerade Tedeum helt
och hållet enge’smännens sympatier och
ansågs af dem såsom deras andre Purcell.
Drottning Anna beviljade honom ett årligt
underhåll af 200 pd sterl. Då drottningen
dog och kurfursten af Hannover uppsteg
på Englands tron 1714, råkade Händel
i en kinkig belägenhet, emedan han utan
vederbörligt tillstånd lämnat Hannover.
Den nye konungen ignorerade fullständigt
Händel, men denne kom åter till nåder
efter komponerandet af en serenad,
Wa-termusic, för en kunglig regatta- 1716
åtföljde H- kurfursten, numera kon.
Georg I, till Hannover och komponerade där
si.t sitta tyska verk Brockes
Passion-Då han återkom till London, blef han
kapellmästare hos hertigen af Chandos på
dennes slott Cannons nära London och
skref där under de tre följande åren två
C h a n dos-Ted e u m, 12 Chan
do*s-Anthems (kyrkomusik, kör och
växelsång), det världsliga oratoriet Acis och
G a 1 a t h e a och sitt första stora oratorium
Ester (på engelska). En ny sida af hans
lif begynner 1719 med inrättandet af
opera-akademien (»Royal Academy of ntusic»),
etc storartadt privat företag, som utgick
från hofkretsen och understöddes af
konungen med 1,030 pd- sterl. Händel fick
i uppdrag att engagera personalen och
skyndade till Dresden, där med anledning
af kronprinsens förmälning stora festlig-
heter ägde rum vid hofvet, för hvilka de
bästa sängkrafter voro koncentrerade där
p« platsen; han hade därför lätt att göra
ett godt val- Akademiens föreställningar
togo sin början 1720 med Numitore;
från detta år till 1728 uppfördes här af
Händel komponerade operor: Rada-
rn isto, MuzioScevola,
Floridan-t e, F1 a v i o, G i u 1 i o C e s a r e,
Tarn e r I a n o, Rodelind a, Scipione,
Alessandro, Admeto, Riccardo
I, S i r oe, To I o m e o- Dessa operor
utbredde sig öfver hela Europa- Jämte H.
var det hufvudsakligen Bononcini, som
skref för akademien och rivaliserade med
Händel, men B- gjorde sig omöjlig i
London 1728. Detta år komponerade H. ett
kröningsanthem för Georg II :s
tronbestig-ning, och samma år måste Akademien
upplösas i brist på penningemedel; genont
Gays persiflerande »Tiggare-opera» hade
också Akademien råkat i misskredit. Den
tekniske direktören Heidegger köpte
huset med rekvisita och uppdrog åt H- att
engagera nya krafter samt öfvertaga
ledningen. H. begaf sig ti l Italien, efter
att förut ha gjort ett besök hos sin blinda
moder i Halle, och inträffade åter i
London med ny personal i September 1729.
Denna nya akademi uppförde af Händel
Lo tar io (1729), Partenope (1730),
Poro, Ezio (1731), Sosarme och
Orlando (1732). Men 1732 var det slut
äfven med detta företag. Då H. afskedade
den berömde kastraten Senesino,
öfver-gåfvo honom flera sujetter och 1733
bildades ett konkurrensföretag af Händeis
motståndare med Porpora, och sedan
Hasse, som dirigent och komponist- Man
började äfven finna Händel för despotisk
och hans musik för tung. H. skyndade
åter till Italien för att värfva friska
krafter. Första året gick det för honom rätt
bra; han uppförde nu sin Ariadne och
den omarbetade »Pastor fido» (1734). Men
då hans fiender ryckte i fält med Senesino
och Farinelli, förlorade Heidegger modet. 1
Händel hyrde nu Coventgarden och
fortsatte företaget på egen risk, hvaremot
Heidegger uthyrde Haymarket till hans
antagonister. Med feberaktig
ansträngning sökte H- nu att undgå ruin. Han
skref och lät uppföra åtskilliga nya operor ’
Terpsichore (1734), Ariodante
(1735), Al ein a (1736), A talan ta,
Giustino, Armini o, Berenice
(1737) och äfven nya oratorier samt
omarbetade flere af sina äldre operor såsom
»Acis och, Gnlathea», »Ester» etc. Från denna
tid hafva vi af honom Deborah,
Atha-lia och Alexandersfesten- 1737
gjorde H- bankrutt och träffades af ett
slaganfall, hvarefter han måste bege sig
till Aachen, därifrån han snart återvände
fullkomligt botad till London- Efter
återkomsten dit skref han med anledning af
drottning Karolinas nyss förut inträffade
död sitt gripande Funeral-anthem.
Hans motståndares opera hade emellertid,
äfven den, lidit skeppsbrott- Den
okuf-lige Heidegger samlade nu spillrorna af
båda företagen och öppnade åter pperari
1737 med Händeis Faramondo och
Ser se, men därmed var det slut- H.
själf föranstaltade då 1739—40 uppförande
af några operor med de krafter han kunde
skrapa ihop och bragte så fram de nya
operorna Jove in Arg o, Imeneo och
De idam ia samt oratorierna Saul och
Israel samt allegorien L’a 11 e g r o il
pensieroso ed il moderato-
Äfven en stor del af Händeis
instrumentalverk härröra från denna tid intill 1740,
såsom : 12 sonater för violin (el. flöjt) med
generalbas, 13 sonater för två oboer
(el-flöjter) med bas, 6 concerti grossi (oboe),
5 orkesterverk, 20 orgelkonserter, 12
konserter för stråkinstrument och ett stort
antal Suiter, Fantasier och Fugor för
klaver och orgel- Från 1741 daterar sig det
obegränsade erkännandet af Händeis
snille, sedan han förut af ett oblidt ödq
kastats till marken- Det var under detta
år som han på 14 dagar skref sin »Messias»,
denna »kristliga epopé i toner», såsom
Herder kallar detta storartade oratorium,
hvilket gafs för första gången i Dublin
d- 18 April 1742 och som gjorde så
mäktigt intryck, att åhörarne under
Hallelujakören ovillkorligen reste sig upp — hvilket
därefter blifvit till sed i England, så ofta
Messias gifves där. Först 1772 uppfördes
»Messias» första gången i Tyskland,
nämligen i .Hamburg. På Messias följde 1742
Samson, ett af hans bästa verk, 1743
Se mele, 1744 Herakles och
Belsazar, 1745 det s- k. »Tillfälliga oratoriet»
(Occasional oratory — med anledning af
segern vid Culloden), 1746 Judas
Mac-cabeus och Joseph, 1747 hans
berömda verk J o s u a och Alexander
B a lus, 1748 Salomon och
Susanna, 1749 Theodora och 1751 J e p
h-t h a- Sina största musikverk skapade han
sålunda vid en ålder af 56—66 år-
Sistnämnda år förhindrades vidare arbete af
en tilltagande blindhet; emellertid
fortfor han med att gifva konserter och
spelade själf orgelpartiet i sina oratorier. Sin
sista konsert, vid hvilken »Messias»
uppfördes, gaf han åtta dagar före sin död.
Han afled i London den 14 April 1759
och begrofs med stor högtidlighet den 20
April i Westminster abbey, där en präktig
minnesvård af Roubillac blifvit upprest
till hans minne- Äfven hans fädernestad
Halle äger sedan 1859 en kollossal
bildstod af den store mästaren, hvilken,
ehuru England på grund af hans långvariga,
verksamhet i detta land införlifvar honom
med sin konsthistoria, dock till börden,
till sina första studier, sin grundliga
lärdom och utomordentliga flit står på tysk
botten. Hans vidare utveckling ägde rum,
såsom vi sett, i Italien, men sedan han
1726 blifvit naturaliserad i England, där
Purcell ej blef utan inflytande på honom,
framträdde hos hans personlighet liksom i
hans arbeten och hans verksamhet
egenskaper, hvilka karakterisera honom såsom
en af det stolta Albions kraftfulla,
oför-sagda, fast något styfsinta söner. Med
jättelik storhet höjer sig Händel öfver de
komponister, som lefvat före honom i
naturfrisk kraft och energi, i det
musikaliska uttrycket, i harmoniens rikedom och
stämföringens konst; på en gång så enkel
och så storslagen i sina verk, är han öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
