Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 1 Februari 1912 - En Emil Sjögren-konsert i Paris, af W. B. - Två bref från Hæffner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men fulländad konstnär, mycket
populär och anlitad i Paris’ mnsiklif, och
som gaf den härliga tonskapelsen en
briljant tolkning, belönad med
stormande applåder.
Härefter bjöd programmet en
afdel-ning romanser, föredragna af baritonen
Jan Reder, en förstklassig sångare, som
bl. a. ofta medverkar vid de berömda
Lamoureux konserterna, hvilka höra till
världsstadens största musikevenemang.
En mycket lycklig fransk öfversättning
af den ofta hörda »I Seraljens
lustgård», en outgifven romans, benämnd
»Sur 1’escalier de Jadi», och »Pourquoi
se tourmenter» (op. 54, II.) rönte det
lifligaste bifallet.
Podiet bestegs nu af en 15-årig
brasiliansk pianist, M:lle Guiomar Novaes,
prisbelönt elev vid konservatoriet här.
Hon besatt en ovanlig säkerhet,
förenad med ett utmärkt anslag, och
åter-gaf trenne kortare pianokompositioner,
af hvilka »La Tourterelle» (op. 41)
måste bisseras.
En ännu outgifven sonat (h-dur; op.
58) för piano och violoncell, spelades
af kompositören och den äfven i
Stockholm välkända m:me Margherita
Capon-sacchi. De bjärtliga och ihållande
applåderna som följde, gällde i lika hög
grad det nya verkets skapare, som den
utmärkta och vackra konstnärinnan.
Miss Minnie Tracey, icke heller
alldeles obekant för Stockholmspubliken,
gaf en värdig afslutning åt det
synnerligen vackra programmet, genom sitt
nobla föredrag af fem romanspr, af
hvilka må särskildt framhållas
»Provence» och 2 sånger ur »Spanisches
Liederbuch».
Som en kuriositet kan nämnas, att
de medverkande artisterna
representerade fem olika nationer, hvilket om
inte annat kan ha sin betydelse för
spridandet af kännedomen om vår store
komponist och bans verk.
Herr Sjögren, som åtföljes af sin
fru, har före jul gifvit en konsert i
Frank urt a/Main samt deltagit i några
tyska musikfester, och är nu på
hemväg öfver Köpenhamn, där möjligen en
konsert gifves, för att sedan återtaga
sin verksamhet som organist i Johannes
kyrka. yy R
w
Två bref från Hæffner.
(Ur Tidning för musik, Helsingfors.)
Ett meddelande af O. Andersson i
nämnda tidning med anförande af ett
par bref från Hæffner måste
ovillkorligen intressera oss, då den berömde
musikern så länge här i Sverige haft
sitt hem och verkat. J. C. F.
Hæffner var ju här hofkapellmästare 1799—
1808, blef sedan domkyrkoorganist och
Director musices i Upsala, utgifvare af
Svenska koralboken och kompositör till
en mängd tonsättningar, hvaribland
särskildt må nämnas de präktiga
stu-dentmarschema. De ofvan nämnda
brefven, ur fröken E. von Schantz’
samlingar på Pernå gård i Finland, äro
mycket karaktäristiska och
upplysande om Hæffnere lefnadsförhållanden.
Hæffner umgiks mycket med
Upsala-studenterna och bland dem voro ett par
finska, A. I. Arwidsson och J. J.
Pippingskjöld som tillhörde hans krets
och af hvilka den senare en tid var hans
elev i musikteori. De här i fråga
varande brefven, hvari hr O. Andersson
gjort några uteslutningar, taga vi oss
friheten meddela här. De äro
adresserade till båda de nämnda finnarne.
Uppsala den 20 augusti 1821.
Mina Bästa Bröder.
Nu har jag börjat arbeta på
klaver-utdrag af all musik jag komponerat,
visor och hur allt det — -— tyg af
musik heter, för att utgifva det tryckt.
Om det kommer därpå an, kan det bli
utom visorna nära 600 ark, men det är
för mycket, således utgallring. Men
huru skall man det få tryckt? Våra
boktryckare kan ej börja därmed förr
än nästa februari; och bli de rika i
vinter, så ska de förskrifva nya stycken,
då kan det gå fort som f—n. Men jag
är utan pengar, fattig som djävulen.
Hör ni finnar, kunde ni ej låta trycka
allt detta i Petersburg och kunde ni,
ärliga finnar skaffa mig i höst några
penningar, skulle jag på ert ärliga
ansikte lämna all musiksmörja; jag är
öfvertygad, vore någonting öfver sedan
kostnaderna betalts, fick jag nog detta.
Hvad mena Bröderna ?–––––––—-
Alla låta hälsa, alla må bra. Zeipel är
med hö-, råg- och kornbergning
sysselsatt. –-— Hälsa alla finnar. Jag är
med lif och själ
Brödernas ödmjuka tjänare.
Hæffner.
Uppsala den 22 sept. 1821.
Mina Bröder!
Blott galenskap får ni i dag.
Barnen skrika om mig som rasande.
Tvän-ne äro sjuka. Och nyss var vaktmästar
Berggren här med en stämning på 500
Rd. r.g., tvänne qojkar ha inga skor —
den äldste sitter och kopierar en
afhandling om kyrkotoner, som ska in i
Litteraturtidningen — mitt goda snus
är slut, jag tager nu en pris Domanders
fina; jag har ej 6å mycket mynt att
köpa papper att komponera på, jag
tager gamla lappar utaf böcker och
klod-dar därpå ; ingen ved har jag; jag tar
skalbaggar och kokar kaffe därmed,
som består af åtta bönor för min sats i
dag — är det ej härligt och skönt?
Men så galen som svenskarna och
nordbaggar är jag dock ej. Ni finnar,
ni få hämna alla mina oförrätter.
Hade jag kommit ibland Hottentotterna
och varit en verksam vid deras opera
30 år, varit deras kapellmästare i 22 år
och detta med heder, hade skrifvit
hundratals saker för dem, t. o. m. lärt
deras prester messa, de hade lämnat
eller gifvit mig, att jag med mina 11
barn och hustru kunnat lefva. Hör ni,
min hund Fidell, som äfven blifvit i
gammal, står gråtögd för mig, jag har
inga skorpor att ge honom.
Nordbaggar skickade i februari månad ett bref
till mig i en så skrytande ton som
Bo-napartes krigsbulletiner, med en
frihetssång och lofvade 100 Norges banko
■edlar, som utgör 150 svenskt banko,
för bä6ta melodi till den matta
frihetssången, som härmed i afskrift följer.
De uppmanade mig, som författare till
musiken till Thormoder
Kolbrunar-skald, att försöka min lycka. Jag
hoppas min melodi, som äfven här
medföljer, har mera frihetsluft än deras ord.
Hör ni finnar, spänn upp all er
poetiska kraft, skrif en visa efter denna
musik —•–––-— Men sjunger ni den
musiken, så ber jag, sjung den med
kraft, ej med Uppsala professorernas
köld, undantagandes Geijer; tag den
till bild i kraften, annars är visan
strunt.––––Magist. Ramström och
Palmblad äro hederliga gossar. Dem
har jag att tacka för att jag icke dött
som en Gerstenberger Ugolini. De
börja i slutet af dec. att trycka mina
arbeten med 6 ark i sender.
Prenume-rat. tager därpå 12 svensk banko för
arket — skaffa mig många och snart.
Svenskarne äro mera galna än jag i
musiken. Huru det är med deras poesi
vet jag ej. Valerius har skrifvit en
opera, Björn Järnsida, däruti finnes
en porta tiv Valhalla, som
transporterats från Paris. Dupuy har skrifvit
musiken därtill. Ifrån Ryssland få de
en spegel, som ska vara så stor som hela
fonden på teatern, för att presentera,
jag tror, alla ansikten af Stenbock,
Dupuy, Blad et cons., för att upplifva
deras förvissnade känslor.–––Därtill
ha de pengar, gamla vällustingar, hvars
krafters upplifvande är mera en
allmänhetens skyldighet än deras
kyrkosång. Dupuy har med sin musik till
Björn Järnsida betalt alla sina björnar
—–––––-men till koralbokens tryc-
kande är jag lam (o) skyldig 600 r. d.
banko. För att omsätta detta lån på
disconten, har jag måst sälja mitt
klaver, min goda violin. Men jag tröstar
mig, min koral är skrifven för
evigheten,
Svara mig snart om jag kan få en
1000 r. d. till understöd åt
boktryckaren och mig! så dansar jag polska hvar
afton till finnarnas ära: Jag är med lif
och själ
Eder tillgifne tjänare
Hæffner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
