Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6—7. 25 September 1912 - Från scenen och konsertsalen (med två porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S VEN SK M US1KTIDNIN0 39
gränsade utrymmet att här närmare gå in på programmet. Vi nöja oss med att påpeka, att det nu var första gången som Berwalds violinkonsert (opus 2) framfördes i Stockholm i sin helhet. Ett ungdomsarbete som den är, förråder den likväl redan mycket af sin upphofsmans senare mera
tydligt framträdande säregenheter.
Professor Marteaus Svit för violin och
orkester, tillägnad K. Musikaliska
Akademien, är ett alltigenom nobelt verk utan all affektion och med en
synnerligen skickligt behandlad orkester.
Natanael Bergs »Traumgewalten» har
omnämnts i förra numret af Svensk
’Musiktidning i samband med musikfesten i Dortmund, där detta verk jämväl
uppfördes. Hofkapellet under herr
Järne-felt kunde med denna konsert lägga en stor konstnärlig seger till alla sina föregående. Den 29. gaf MUSIKFÖRENINGEN i Musikaliska Akademiens stora sal sin åttionde konsert med tre kantater af Bach och Bossis oratorium Höga
visan på programmet. Kören under Professor Nerudas ledning häfdade sitt gamla anseende som en af de bästa i hufvudstaden. Aftonens solister voro fru Claussen samt hrr Fahlman och Wallgren, af hvilka särskildt den
förstnämnda gaf förnyadt prof på sin
utsökta musikaliska smak och sitt
stil-trogna föredrag. Bland februari månads
solistkonserter fäste sig särskildt i minnet den
finska sångerskan SIGNE LILJEQUISTS debutkonsert i K.
Vetenskapsakademiens hörsal den 22. Hon rönte därvid så enhälligt erkännande af den annars oftast ytterst divergerande
Stockholmska dagskritiken och ett sl varmt
mottagande af den fulltaliga publiken, att hon kunde ge ytterligare en konsert, och nu i Musikaliska Akademien den 1. mars. Då fröken Liljequist i
vinter kommer att konsertera härstädes, uppskjuta vi till dess vårt omdöme om hennes sångkonst, och hoppas vi
jämväl att vid samma tillfälle kunna
meddela Svensk Musiktidnings läsare
hennes fotografi. Strax efter fröken Liljequists första konsert lät den i Berlin högt
värderade sångerskan fröken KARIN
LINDHOLM höra sig i K.
Vetenskapsakademien den 26. Kanske var det till en stor del på grund af den
olämpliga tidpunkten för hennes konsert så strax efter fröken Liljequists triumfer som man i pressen bedömde henne rätt hårdt och delvis orättvist. Äfven om hon icke hade den förras absoluta behärskande af sin stämma — och hvarför skall man för öfrigt jämföra härvidlag? —, var hennes prestation aktningsbjudande och långt ifrån
all-daglig. Särskildt fäste man sig vid den musikaliska omvårdnad och
säkerhet, hvarmed hon utförde sitt programs kräfvande nummer. Den 16. framträdde basbarytonen THORILD BRÖDERMAN (brorson till operasångaren B.) med en konsert i Musikaliska Akademien efter ett
program, sjunget på icke mindre än sex språk. »Outvecklad föredragningskonst och oförmåga att ge uttryck åt olika stämningar», förklarades af en kritiker vara utmärkande för honom. 1 öfrigt gjorde han emellertid ett fördelaktigt intryck med sin synnerligen kraftiga, på djupet dock ej fullt tillräckliga stämma. Den 19. sjöng herr AUGUSTIN KOC1I äfvenledes i Musikaliska
Akademien. Från sin debut som Tonio i »Pa jazzo» var han förut fördelaktigt känd. Vi hänvisa beträffande hans sångkonst till ett tidigare uttalande i Svensk Musiktidning i samband med denna debut. Herr Koch gaf ännu en konsert å samma ställe den 4. mars under medverkan af fröken Ebba
Nyström. Den ungerska violinvirtuosen STEFI JUNG-GEYER bevisade vid sina
tven-ne konserter i Musikaliska Akademien den 12. och 15., att de omdömen om hennes spel, som voro citerade i Svensk Musiktidning N:o 3 d. å. efter en tysk tidskrift, ingalunda voro
öfver-drifna. Ilvad som framför allt
frapperade hos henne, var den stora
själfullheten i föredraget, som höll allt effektsökeri fjärran. Vi hänvisa i
öfrigt till ofvannämnda nummer af Svensk Musiktidning, som jämväl innehåller hennes fotografi. Om man till detta lägger
MUSIKER-FÖRBUNDETS symfonimatiné den 18. i Musikaliska Akademien med Ilaydn (symfoni N:o 7 i G), Mozart
(violinkonsert i Ess; solist: Sven Kjellström) och Beethoven (c-mollsymfonieri) på programmet och Förste
Hofkapellmäs-taren Conrad Nordquist på
anförar-pallen samt KAMMARMUSIKF
ÖRENINGENS sjunde konsert den 8.
(program: Mendelssohns stråkkvartett i a, op. 13; Beethovens i F, op. 59, och Haydns i f., op. 20), har man en i det närmaste fullständig redogörelse för februari månads musiklif i
Stockholm. * MARS månad plägar vara
vårsäsongens mest gifvande period i
hufvudstaden. Så äfven i år. Operan kunde redan den 2. anteckna ett
verkligt evenemang: EUGEN
D’ALBERT-KONSERT, vid hvilken den celebre konstnären framträdde i sin tredubbla egenskap af tonsättare, dirigent och solist. Och kanske han denna afton vann sin största framgång som solist. Åtminstone hafva vi ännu i lifligt minne hans genialiska tolkning af Beethovens Ess-durkonsert. Han
visade sig här alltjämt vara de stora
linjernas man, den temperamentsfulle, himmelsstormande titanen. Som
tonsättare lät han höra sig i ouvertyren till en af sina många operor, »Impro- visator», ett nästan för lätt
underhåll-ningsstycke, »men som man dock
lyssnade till med en viss respekt,
eftersom kompositören själf anförde», som en kritiker yttrade. Tillsammans med llofkapellct spelade hr d’Albert
dessutom Liszts Liebestraum N:o 3 samt den mäktiga E-durpolonäsen.
Ilofka-pellet under herr Järnefelt utförde som inledning och fyllnadsmusik
Webers ouvertyr till »Euryanthe» och
Bi-zets första Arlesienne-svit. — Eftersom herr d’Albert nu befann sig i
Stockholm, begagnade sig Operan af
tillfället att som ett slags å-pros-pos ge »Lågland et», som sålunda f. f. g. i år gick öfver scenen den 7., och som icke gifvits under den
nuvarande regimen. Bland de förändringar, som vidtagits, var det gifvet en
fördel att slå tillsammans prologen och första akten och ge dem i ett
sammanhang. Sebastians roll hade vidare öfvertagits af hr Oscår, och hr
Schwe-hack sjöng Pedros parti med stor framgång. Hr Järnefelt dirigerade. — Under sin Stockholmsvistelse gaf för öfrigt hr d’Albert tvenne egna
konserter i Musikaliska Akademien (den 6. och 8.), upptagande kompositioner af Bach, Beethoven, Schubert,
Schu-mann, Chopin, Rubinstein m. fl. I Operans annaler är vidare att för denna månad anteckna återupptagandet af MEYERBEERS »Profete n», som första gången gafs den 25.
Rollfördelningen var följande: Titelpartiet, hr Kirchner; Bertha, fröken Larsén; Fides, fru Claussen; Jonas, Zacharias och Mathiesen, hrr Malm, Svedelius och Sjöberg; Obertahl, hr Oscår.
Dirigent: hr Wiklund. — Uppsättningen var så när som på några mindre
ändringar den gamla vanliga. Endast skridskobaletten i tredje akten saknades. Och det var skada. Når vi få
Meyer-beer, låt oss då få honom med
besked! Fru Claussens storstilade Fides skall sent glömmas. — Vid
Faust-föreställningen den 29. fortsatte hr CONNY MOLIN sin debut, som han påbörjat som grefve Luna i
»Trubaduren». Intrycket af hans
framställning lofvade godt för framtiden, äfven om man hade en del invändningar att göra, till stor del härrörande från den beryktade debut-nervosite’n. —
FJÄR-DE SYMFONI KONSERTEN gafs’ den 23. under hr Järnefelts ledning efter följande program: Bach, Svit i D; Schuberts ofullbordade symfoni i h; Brahms’ symfoni N:o 4, e-moll. MUSIKERFÖRBUNDET gaf sin femte och sjätte symfonimatiné i Musikaliska Akademien den 10. och 17. Vid den förra upptog programmet uteslutande tonsättningar af Hugo Alfvén, hvilken själf anförde; fröken Signe Rappe medverkade som solist. Vid den
senare debuterade hr Olallo Morales såsom dirigent i hufvudstaden; hans program bestod af Mendelssohns
Skotska symfoni, Berwalds ouv. till
»Estrel-la», Mozarts Violinkonsert i A samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
