Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:r 10—11. 15 November 1912 - Claude Debussy (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dubbeln:r, pris 40 ore.
N:r
10—11.
Redaktör och utgifvare:
GUNNAR NORLÉN.
NORDISKT MUSIKBLAD.
Uppsala den 15. November 1912.
Expedition: Eriksgatan 15. Uppsala.
Pris: Helår 5 kr. Lösnummer 25 öre.
Dubbelnummer 40 öre.
Annonspris 20 öre pr petitrad.
32 årg.
» CLAUDE DEBUSSY ■
Till hans femtioårsdag.
^–––– ––––––––––––––––
Få dagar sedan franska nationen följt
Massenet till grafven kunde den fira en
annan af den samtida franska musikens
heroer, som på sätt och vis är den
förstnämndes konstnärliga antipod: Claude
Debussy hade nämligen den 22.
augusti uppnått sin halfsekeldag.
Det har som bekant stått en het strid
kring namnet Debussy — likaväl som
kring namnen Richard Strauss och
Max Reger —, men denna har under
det sista decenniet i förvånande hög
grad tystnat. Då Debussy för tio år
sedan för första gången fick fram sin
legend »Pelléas och Mélisande»,
började man få upp ögonen för, hvilken
egenartad, ensam och för världen ny
och främmande konst, som var hans,
och för hvilken följande uttalande af
honom själf är synnerligen karaktäristiskt:
. . –––=––––-4
Konsten är den skönaste bland
lögnerna. Äfven om man aldrig så i frigt
bemödar sig att skildra lifvet i dess
hvardagliga färger och situationer —
man skall likväl aldrig nå
tillfredsställande resultat, och därför är det
högst önskvärdt, att konsten förblir en
lögn, om den inte skall sjunka ned till
den sorgligaste fabriksmässiga
ändamålsenlighet! Eller vill icke konsten i
alla dess yttringar söka glömskan, och
är icke denna blott en särskild form
af lögnen? »Giocondas» förföriska
leende har väl aldrig existerat i
verkligheten, och likväl är denna bilds
ljusning evigt giltig. Vår, vi
konstnärers, uppgift är det att låta världen
ha kvar sina illusioner och icke att
brutalt rycka människorna ur deras
drömmerier och kasta dem in i den
krassa verkligheten . . . Låtom oss nöja
med fantasiens värd, tv den ensam
kan ge oss tröst, den ensam kan
före-spegla oss skönhetsvärden, som aldrig
förgå, som äro för evigt!»
Den, som kan fälla ett sådant
yttrande, är ju icke ägnad att blifva en
publikens gunstling, »han kan endast
skapa, när inspirationen blir honom
öfvermäktig, han måste lefva i
ensamhet, fjärran från världsstadens
påträngande larm och dess
handtverks-mässiga reklamväsen , som Alfred
Bruneau anmärker. —
Debussy var en af de bästa
lärjungarna i musikkonservatoriet i Paris,
där han vann inträde 1873, och efter
åtskilliga första och andra pris i
pi-anospelning, i kontrapunkt och fuga
erhöll han 1884 rompriset för sin
kantat Den förlorade sonen . Ilans
från Rom hemsända studiearbete »La
demoiselle élue, poéme lurique pour
voix de femmes, solo, choer et
or-chestre , hade emellertid icke lyckan
att finna behag inför de officiella
väktarna af den franska tonkonsten.
Redan detta verk är emellertid,
sär-skildt i instrumentalt afseende, mycket
karaktäristiskt för hans musikaliska
åskådning, hvilken han från denna tid
och ännu i dag förblifvit trogen.
Oberörd af denna motgång hos juryn, som
skulle förtagit modet på en vanlig
musiker, komponerade Debussy lugnt
vidare. Det var särskildt Ernest
Cha-usson, den i förtid bortryckte
kompositören, hvilken utgick från ungefär
samma ideella synpunkter som Debussy,
hvilken redan år 1890 upptäckte sin
några år yngre väns höga talang och
underlättade publicerandet af hans
vackra Cinq poemes de Beaudelaire». I
ett af dessa, henämndt »Le jet d’eau»,
som Debussy senare instrumenterat,
lefver redan hela hans säregna
musikerpersonlighet.
Jämte sången är det vidare
pianostycket, som Debussy gärna odlar, i
Chopinsk form men måleriskt-visionärt
fördjupadt. Dessutom vände han sig
på 90-talet — således jämförelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
