Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10—11. 15 November 1912 - Musiknotiser från hufvudstaden och landsorten - John Forsell - Oskar Textorius 25 år vid teatern - Kapellmästare Andréas Hallén - Borås orkesterförening - Musiknotiser från utlandet - Robert Beyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste bisseras. Men hr Rangströms
otvifvelaktiga begåfning lyste då
också här tydligt igenom det sökta och
afsiktliga.»
Oskar Textorius 25 år vid teatern.
En af Oscarteatems bärande krafter,
hr Oskar Textorius kunde, som vi på
annat ställe i dagens nummer
omnämnt, härom dagen fira
tjugofemårs-jubileum med Thalia. Några data från
hans konstnärsbana kunna därför
måhända ha sitt intresse. Vi hämta
nedanstående ur en artikel i Sv. Dagbl.
För tjugofem är sedan lämnade den
unge Oskar Textorius sin födelsestad
Kristianstad, fylld af en brinnande håg
för teatern och med afsikt att försöka
sin lycka i hufvudstaden. Utrustad
med en ståtlig figur och en
klingande tenorbaryton hlef det också icke
svårt för honom att få pröfva sina
krafter på de tiljor som föreställa
världen. Det var hos Calle Lund å
folkscenen vid östermalmstorg som han
först fick tillfälle tjäna Thalia som
Jockum i »En söndag på Amager»
med ingen mindre än Anna de Wahl
som Lisbeth. Och försöket slog så
väl ut, att han redan nästa säsong
blef knuten vid vår dåvarande
operett-scen par preference, som då leddes
af triumviratet Anna Pettersson
Nor-rie— Kloed—Grunder.
Ifösten 1889 lämnade hr Textorius
hufvudstaden för att pröfva sin lycka i
landsorten och hamnade då först hos
Frithiof Carlberg, där hans komiska
förmåga och präktiga sångliga
resurser från första stund i stor
utsträckning togos i anspråk.
Landsortssce-nen har hr Textorius tillhört i tretton
säsonger dels som engagerad, utom
hos Carlberg äfven hos Anna
Lundberg, Selander och van der Osten,
och dels som egen direktör först i
kompani med Gardt, sedermera ensam.
För öfrigt har han varit knuten vid
Stockholmsscenerna, nämligen
ytterligare tre år vid Folkteatern hos
Gottfrid Littmarck, vid Dramatiska teatern,
Kristallsalongen, Södra teatern,
Djurgårdsteatern, Salmsons Operetteater,
och nu från hösten 1911 vid
Oscarsteatern.
Att hr Textorius under alla dessa år
hunnit kreera ett stort antal roller är
gifvet, och det låter sig här icke göra
att uppräkna dem alla, utan vi nöja
oss med ett litet urval, såsom
Kum-lin i »Stabstrumpetaren», tunnbindaren
i »Boccaccio», Farinelli, Tanneheim i
»Släkten är värst», Olifant i »Löjen
och tårar», Stor-Klas, svinuppfödaren
i Zigenarbaronen», Thibaut i »Villars
dragoner», Gaspard i »Comevilles
klockor , Grönberg i
»öregrund—östhammar», konditor Blomvall i
»Stabs-trumpetaren», Asmodeus i »Den ondes
besegrare», basunisten i »Stackars
Olsson», n:o 30 Gustafsson, Luft-Kalle i
»Lergöken» m. fl. Från hans tid vid
Oscarsteatern erinrar man sig bl. a.
med nöje den dygdemönster spelande
filosofen i »Kyska Susanna», den he-
derlige fosterfadern-vaktmästaren i »Eva»
och nu senast hans Menelausliknande
framställning af den gamle fursten i
Prinsen af Burgund >.
Men det är icke endast som
skådespelare hr Textorius skurit lagrar, han
är äfven en af våra mest framstående
kuplettsångare, vida känd och
uppskattad från alla de platser landet
rundt, där han uppträdt och lagt
publiken för sina fötter, tack vare sin
utmärkta sång och mimiska förmåga.
För sitt öppenhjärtiga och flärdlösa
uppträdande är han därjämte allmänt
uppburen och omtyckt inom
kamrat-och vänkretsarna.
Kapellmästare Andréas Hallén har
nyligen medverkat vid två af
Göteborgs symfoniorkesters konserter,
hvarvid han framfört en stor del af
sina äldre och nyare orkesterverk, som
mottagits med största bifall af såväl
publik som kritik. Den första
symfonikonserten upptog svensk rapsodi nr
2, den symfoniska dikten
Sphären-klänge, suite nr 1 ur
Yaldemarsskat-ten» och två lyriska tonbilder. Om
hösten, innehållande Älfdans i
månskenet och Drömbilder i skymningen.
Andra orkesterkonserten bjöd bl. a. på
»Svensk hyllningsmarsch >, i hvilken
»Ur svenska hjärtans djup» och
»Mandom, mod» förekonimo som inslag i
en präktig symfonisk väfnad, samt en
ny orkesterkomposition »Populär
orkestersuite nr 3», poetiska bilder,
hvar-om märket —t— i Göt.-Posten skrifver:
»En angenäm bekantskap, dessa
poetiska bilder i fem satser: Om våren»,
börjande sakta och dämpadt, men
sedan full af brusande lif och fågelsång,
Skogsidyll», i viss mån erinrande om
Wagners »Waldweben , men fullt
själf-ständigt målande skogens
naturscenerier, »Älfdans», luftig och fint
instru-menterad, »Intermezzo å la Rococo»,
pikant och melodiös, samt till sist
Folklifsbild , i melodi och
orkesterklang mer sydländskt uppsluppen i
jämförelse med vår svenska, något
tyngre festglädje. Andréas Ilalléns
musik är, generellt taget, trots den
praktfullt rika tonskruden dock alltid
klar, och meloditråden löper lätt
igenom den fylliga, men aldrig tjocka
orkesterklangen. Hr Hallén hyllades
upprepade gånger med varmt och
enhälligt bifall, gällande såväl
tondiktaren som dirigenten. »
Borås orkesterförening, om hvars
bildande vi nyligen hade en notis,
hade den 13. oktober sin
invignings-konsert i Allm. Läroverkets
högtidssal därstädes efter följande program:
Beethoven: Ouv. till Prometeus;
Mo-zart: Flöjtkonsert N:o 2, D-dur och
»Eine kleine Nachtmusik , G-dur;
Haydn: Pukslagssymfonien.
Orkestern består af 27 man, och
solist vid första konserten var herr A.
Berntson. Dirigent är Direktör V. E.
Lundqvist. Om konserten i fråga
skrifver Borås Dagblad:
»Borås orkesterförening startade i går
afton i den form, hvarundcr den för
framtiden ämnar låta oss höra och se
sig. Och det var på ett sätt, som
inger de bästa löften och förhoppningar.
Den ståndpunkt, musiklifvet i ett
samhälle intager, kan väl i regel
anses som en ganska noggrann
värdemätare på den andliga kulturen i
samhället. I musiken når konsten sin
högsta fulländning. I flera af våra
städer pågår också ett energiskt
arbete på att skapa goda, vi höllo på
att säga sociala orkestrar». Göteborg,
staden med den goda medborgarandan
och den goda smaken, har hunnit
längst, och ehuru operan har sitt säte
i hufvudstaden, torde det Göteborgska
musiklifvet icke sättas under utan
snarare öfver det Stockholmska.
Äfven i vår stad har under de sista
åren en mycket allvarlig sträfvan
före-funnits att skänka oss god musik.
Förtjänsten härtill tillkommer i första hand
vår energiske musikdirektör Lundqvist,
hvilken äran af gårdagens framgång
också närmast är att tillföra.
Vi samlades i går i allmänna
läroverkets högtidssal, i hvilken staden i
förbigående sagt fått en ny
utomordentlig samlings- och musiklokal.
Antalet åhörare var omkring 500, men
det är då att märka att bland dessa
förekom ett mycket stort antal särskildt
inbjudna. Genast vid det första
framträdandet hälsades dirigenten och med
honom hela orkestern med en varm
och hjärtlig applåd.
Programmet, utvaldt med en alldeles
särskildt stor omsorg, upptog
Beethoven, Mozart, Haydn.
Publiken var tacksam från det första
till det sista numret.
Musiknotiser
från utlandet.
Robert Beyer, den kände
violinbyggaren i Berlin och stiftaren af
Mar-teaupriset vid härvarande
musikkonservatorium, har fullbordat en upp-
finning, som bör komma att utöfva
stort inflytande på konstruktionen af
stråkinstrument, pianon etc. En
vetenskaplig auktoritet i Berlin har
gif-vit följande förklaring öfver
fenomenet: »För Beyers upptäckt finns för
närvarande ingen tillfredsställande
förklaring, och man måste nöja sig med
förefintligheten af det nya
klangundret. Det rör sig i likhet med sordi-
nen om ett tillsatsinstrument och är
lika enkelt. En liten vid en fjädrad
tråd fästad metallvikt anbringas vid
nedre ändan af gripbrädan och ligger
löst ungefär på midten af violinens
öfversida. Verkningarna af denna lilla
apparat åro förbluffande, och man tror
ej sina öron, ty tonens klangstyrka
och bärvidd har ej blott vuxit enormt,
utan det uppstår ett helt nytt, ovän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
