Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16—20. 31 December 1912 - Till Red. insända böcker och musikalier etc. - Från scenen och konsertsalen (med fyra porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vit en om rik uppfattning och redan
dil gedigna kunskaper vittnande
musik, hvilken visserligen oftast ar
typiskt tysk och framför allt visar,
hvilken stor man Richard Wagner var pä
denna tid (se t. ex. N:o 9: »Vinter»!),
men som alltid ar distingerad i
melodiskt och rikt omväxlande i
harmoniskt afseende. Särskildt vilja vi
fram-häfva de för rösten utmärkt lagda
tvenne första, vårfriska sångerna
Ro-senzeit» och »Wohl iiber Nacht», den
djupt kände »Tränen» och den
älskliga »Die Ilerzallerliebste». Sångerna
ha försetts med en på det stora hela
tillfredsställande svensk öfversättning,
delvis af komponisten, som dessutom
till tyska öfversatt den enda svenska
sången i samlingen, »Vinter» af Elani
Lundgren.
I jämförelse med dessa sånger
förblekna de öfriga ofvan nämnda
betänkligt. Edw. Rendahls »Tre sånger»
röra sig på ett område, som vi inom
svensk romanskomposition för länge
sedan kommit ifrån. Karlfeldts
Serenad (»Tallarnas barr») ha vi redan i
så förträffliga sättningar såväl för
solosång som för flera röster, att den
här presterade vid en jämförelse —
och en sådan kan man ej frigöra sig
från — måste dra det kortaste — och
ett mycket kort! — strå. Bättre
synes oss då den tredje vara: »Och
ägde jag alla de toner . . .», oaktadt
textunderlaget (af Alfred Lindqvist) år
skäligen magert. Den andra sången i
ordningen är en »söt» omklädnad af
Topelius’ bekanta »Du är min ro».
Torborg Berggren är en
debuterande tonsättarinna, som i sina »Fyra
sånger» till texter af Anders
Österling m. fl. visar sig hafva mycket
ännu att lära, särskildt i harmoniskt
hänseende. Hennes små enkla poem
röja emellertid ett känsligt
temperament, såsom i den veka »öfver dina
händer lutad» eller i den mera bredt
lagda »Efter lång sorg», som har ett
godt uppslag. Den första sången, »Se,
allena har jag vandrat» (Karl-Erik
Forsslund), är försedd med ett
ackompanjemang, som alltför troget följer den
språngartade sångstämman. Bättre
gestaltad är i detta afseende den sista
sången, »Spindelväf» (Gunhild
Carl-ström), som visar vissa tendenser till
en friare och modernare harmonik.
Felix Körlings »Anne Marie» är en
välkommen sång för dem, som älska
det enkla och melodiösa musikaliska
uttryckssättet. Detsamma kan sägas
om »Sex visor, diktade och sjungna
af N. P. Ödman», hvilken samling
torde hälsas med glädje af den
omtyckte gamle lektorns talrika åhörare. Den
innehåller hans af älskvärd, för att icke
säga barnslig naivitet präglade
paradnummer, såsom »Lilla Anna», »Min
första serenad», »Magisterns
sommarvisa», »Min skolvisa»,
»Kammarjunka-ren» m. fl. —
Lennart Lundbergs nya
pianokompositioner höra till det märkligaste,
som på detta område under senaste
tiden producerats i vårt land. Hans
för något år sedan utgilna
fantasistycken »Marinen» fäste
uppmärksamheten vid sig på grund af sin
moderna faktur, som dock i mångt och
mycket förde tanken till Sibelius. I
de nu utgifna styckena, särskildt i de
båda balladerna, har han fått fastare
grepp på sig själf och ger en bild
af kraftig och originell läggning samt
med intressanta detaljer. Styckena,
som äro pianistiskt tacksamt skrifna,
kräfva emellertid en långt drifven
teknik.
Gustaf Nordqvist hvars bild vi
åter-gåfvo i förra numret, har till sina
lörra året utgifna »Sex sånger» i år
fogat »Tre pianostycken», nämligen
en barcarole, en legend och ett
scherzo, som äro ett vältaligt vittnesbörd
om den unge tonsättarens begåfning.
Särskildt är legenden med sin stränga
ekonomisering af medlen och sin
intensiva stämning samt det friska och
kapriciösa scherzot att rekommendera.
Adrian Dahls »Cavatina» för violin
och piano, tillägnad Konsertmästaren
Lars Zetterqvist, är ett välklingande j
och för instrumenter tacksamt liggan- |
de stycke, som nog kommer att få
många vänner. —
På Dahlströms musikförlag:
Josef Eriksson: Sju sånger, Pris:
Kr. 3. Op. 14. Separat: Trötta träd,
Pris: Kr. 1: 25.
Josef Eriksson är en tonsättare, som
helst går sina egna vägar, hvilka
ligga fjärran från den stora
färde-leden. Hans musik kan för mången
synas underlig och svårtillgänglig,
ja, ibland rent af frånstötande, men
för den, som gjort sig mödan att tränga
in i den, afslöjar den en säregen
skönhetsvärld. Den står konsekvent
längst på vänstra flygeln och skyr
inga medel för att tillräckligt starkt
ge det musikaliska uttrycket, hvilket
t. ex. i sången »Världens gång»
(Frö-ding) kan blifva rent af hemskt, men
på samma gång förmärkes ofta en
viss resignerad återhållsamhet, som i
den gripande »Trötta träd» (af den
finske diktaren Mikael Lybeck).
Förutom dessa båda sånger, som kunna
sägas vara denna samlings pärlor,
innehåller den »En hafssnäcka» (Emil
Kléen), »En ariers hustruvisa»
(Frö-ding), »Den nattlotusögda» (Sigurd
Agrell) och »Ung kärlek» (Karlfeldt).
Några tryckfel böra observeras före
studiet af dessa sånger: på sid. 4,
sista systemet, står i ackompanjemanget
i diskanten i första ackordet dubbel-b
för c; bör vara enkelt b. A sid. 5:
andra taktens sista not bör vara dess,
ej d. A sid. 11, sista systemet, tredje
takten, står i basen h, som i stället
bör vara b.
Man får inför dessa sånger intrycket
af en säregen och stark personlighet,
som vet hvad han vill, och som ger
oss rätt att af honom hoppas stora
verk i en framtid. —
På Elkan &■ Schildknechts förlag:
Anton Nyström: Storm och stiltje.
För violin med pianoackompanjemang
Pris Kr. 1: 50. —
Ett för instrumenter praktiskt
skrif-vet stycke, som, då det icke kräfver
oöfverstigliga svårigheter hvarken i
violinen eller pianot, bör blifva en
välkommen tillökning i mången musik
älskares repertoar.
Här ofvan omnämnda böcker
och musikalier kunna erhållas
på rekvisition från Æ–B.
Lun–dequistska Bokhandeln,
Uppsala.
Från scenen och
konsertsalen.
17. november—15. december.
Operan.
Nov. 12. Verdi: Aida (Radamés — hr
Knote).
13. Nicolai: Muntra fruarna.
14. 21. 29. Bizet: Carmen.
15. Waguer: Tannhäuser (Tann-
häuser — hr Knote; Elisabet —
frkn Signe Rappe).
16. Thomas: Mignon (Mignon —
fru Hesse-Lilienborg).
17. Donizetti: Don Pasquale.
Leoncavallo: Pajazzo.
18. Wagner: Lohengrin (Lohen-
grin — hr Knote).
19. Galaforeställning med anledning af
danska konnngaparets besök:
Puc-oini: Madame Butterfly.
20. Offenbach: Hoffmanns
äfveti-tyr.
22. Andra symfonikonserten.
Program: Beethoven: Symfonier n:o
3 och 4. Dirigent: Armas
Järne-felt.
23. Adam: Konung för en dag.
24. Verdi: Trubaduren.
27. Puccini: Tosca (Scarpia — hr
Herou).
28. Donizetti: Regementets dotter.
Mascagni: På Sicilien.
30. Konsert med professor César
Thomson. Program: Mozart: Ouv.
till »Trollflöjten»; J. S. Bach:
Konsert E-dur för violin och orkester:
P. Tsehaikowsky: Violiukonsert; A.
Hallén: Svensk Rapsodi N:o I;
Sinding: Legend; C. Thomson:
Pa»-sacaglia (efter Handel). Dirigent:
Armas Järnefelt.
Dec. 1. Verdi: Trubaduren.
2. 4.8. 10. 14. Massenet: Thais. Lyriskt drama
i tre akter; text af Louis Gallet
efter Anatole France. Öfversättning
af Sven Nyblom. Baletten af Olin
Zöbiscb. Dekorationerna af
Thc-r-olf Jansson. Dirigent: Adolf
Wiv-lund. Regie: Harald Audré. (Atha
raid, conobit — hr Wallgren;
Ni-cias, ung filosof — hr Stockman;
Palemon, gammal cenobit — hr
Sjöberg; en tjänare — hr
Lindstedt; Thais, skådespelerska,
kur-tisan — fru Spennert; Albina,
abe-dissa — fru Järnefelt; Crobyl •.
Myrtale, stafvinnor
—frknarHörn-dahl, Case.)
5. 7. Thomas: Mignon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
