Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Michael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
och merendels då befanns så fulländad, som
naturens egna skapelser, vid hvilka hon på samma gång
lägger den första och sista handen. Han plägade
då fatta sin zittra, eller, i fall han satt vid bordet,
kasta upp duken framför sig, tillsluta ögonen, för
att ej störas af de yttre föremålen, med tummarna
anslå takten på bordet, och med en röst, som val
icke var särdeles klangfull och melodisk, men
likväl uttryckte hela andan af hans sång, utgjuta sig
i en improvisation, som oemotståndligt intog alla
de närvarande. På detta sätt hafva största delen
af hans bästa arbeten tillkommit. Många hafva
likväl gått förlorade, och de, som hört honom,
påstå med rättvis saknad, att detta sistnämnda öde
träffat åtskilliga af de yppersta. Nog mycket är
likväl qvar deraf, för att visa efterverlden hvad
Bellman var: en af de rikast utrustade
sångarenaturer, någon tid och något land fått räkna bland
sina tillhörigheter, och till den form, hvarunder
han framträdde, den enda i sitt slag, med hvilken
ingen känd jemförelse finnes. Bellman var, som
vi redan nämnt, en naturens skald. Han såg dess
uppenbarelser i tingen, växterna, blomstren,
vågorna, den klara himmelen, den yppiga skörden,
den fulla drufvan, men framför allt i menniskan
och helst i de kretsar, på hvilka konsten minst
verkat, der naturen mest visar sig i sin ursprungliga
gestalt, med sina begår och passioner, sin kraft och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
