Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkungarnes utrotande af Birger Jarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
folk, icke blott inom landet, utan äfven fian
Danmark och Tyskland, och anryckte sålunda mot
Birger, hvilken med sin här’ mötte dem vid
Herrevads bro i Westergöthland. Åtskillige
historieskrifvare ha framställt hvad som här timade, under
far-ger, som kunde sätta en flack på Birgers stora
namn. De omtala nemligen, att han skulle genom
sin Kanzler, Biskop Kohl eller Carl i Strengnäs,
ha inbjudit dem till en fredlig underhandling; att
de på god tro, utan vapen eller gisslan, infunnit
sig, samt att de genast blifvit gripne och
halshuggne. Man har likväl svårt, att förlika sig med
denna berättelse. Visserligen kunde Birger, efter den
tidens statskonst och religion, hvilka båda antogo
den förhatliga grundsattsen, att ändamålet helgar
medlen, förmena, att mycken blodsutgjutelse skulfe
förebyggas, om dessa tre personers blod utgjöts,
-att deras död vore medlet till lugn och fred i
landet, att statens vät fordrade detta offer, och att
kyrkan ägde makt, att försona löftesbrottet. Men
kan man väl antaga, att Folkungarne skulle vara
enfaldige nog, att gå i en sådan snara? Om hvad
fördes då tvisten? Om kronan, som den ene ville
eröfra och den andre behålla. Kunde någon
underhandling i detta fall äga rum? Ville de, utan
att ha försökt vapenlyckan, så snöpligt afstå från
det med så mycken möda och kostnader började
härtåget? eller kunde de väl förmoda, att Birger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
