Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf och Maria Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
gett henne, lion fruktade och lydde honom likväl,
och lians äktenskap med henne blef sålunda, om
än icke i högre mening lyckligt, likväl icke
olyckligt. Upphöjd i sitt husliga, liksom i sitt offentliga
lif, lät Gustaf Adolf aldrig verlden känna, att han
misstagit sig i sitt val, hvartill för öfrigt hans täta
bortovaro från det dagliga umgänget med henne
be tydligen hidrog, och blott inför vännen
Oxenstjerna omtalade han någon gång suckande sitt malum
domesticum. Hon fick ej så tid att utledsna
honom, som hon skulle gjort, om han ständigt varit
tillsammans med henne, och döden, som
bortryckte honom frän hälften af hans bana, men
lemnade hans ära hel och ofördunklad, besparade honom
äfven smärtan, att se sin gemål genom ett oklokt
och obetänksamt uppförande, sprida en skugga öfver
hans lefnad, som nu lyckligtvis endast faller pä
hennes.
Efter konungens död var hennes sorg lika
o-måttlig och gränslös, som hennes kärlek och som
hennes saknad. Hon ville tillbringa sin tid hos
liket; lät hemta dess hjerta till sig, och instängde
sig i ett svartklädt rum, endast upplyst af ljus,
utbrast i en oupphörlig klagan och jämmerrop,
och förmåddes blott med mycken svårighet att
afstå från sin föresatts, att besöka liket i dess graf,
och alt slutligen låta hjertat hvila bredvid den döda
kroppen, Sorgen var för henne icke det ofrivil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
