Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Calmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Gustaf Wasa landsteg, då han återvände från Danska
fångenskapen, och hans befrielseverk vidtog från
denna punkt, ehuru ännu icke mognadt för
framgången. Att omtala alla de märkvärdiga
tilldragelser, till hvilka Calmar varit vittne, skulle vara
att afskrifva en icke obetydlig del af Svenska
historien. Vi erinra således blott, att det såsom
beläget nära den fordna riksgränsen, nödvändigt ofta
måste se fientliga eller egna härar vid sina murar,
och att dess Öde följaktligen äfven måste bli, att
stundom falla i utländskt våld. Sista gången detta
missöde hemsökte staden, var år 1611, då
Danskarne, efter flera fruktlösa stormningar, omsider,
genom Kommendanten Sohmes förräderi , blefvo
herrar deröfver, och bibehöllo sig der tills freden
i Knäröd återlemnade staden till Sverge. Under
Gustaf Adolfs regering hade den en gladare
märkvärdighet, ty det var här han mötte sin sköna
gemål, Maria Eleonora. Då riksgränsen sedermera
utvidgades till Oresund, aflägsnades Calmar från
närheten af krigets tummelplatser, och sedan år 1676,
då Danskarne förgäfves uppfordrade densamma, har
hon ej sett någon fiende.
Den stad, som Danska hären då nalkades, var
likväl icke mer densamma som hon förut besökt,
ty det gamla Calmar ödelades helt och hållet af en
vådeld år 1647, och det nya flyttades då till det
ställe det nu innehar, närmare slottet. Detta sist*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
