Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs monument vid Lützen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
död, då de åskor längesedan tystnat, livarmed han
stod väpnad, och då sjelfva hans land längesedan
förlorat den betydlighet och inflytande, han förvärfvat
det, och detsamma till och med sjelfvilligt afhändt sig
den sista besittning, det ägde på det besegrade
folkets jord. Denna sannskyldiga ära var Gustaf
Adolf den Store fö. uehållen. Den sällsamma
tilldragelsen förklaras ensamt deraf, att det ej var
egennyttan och hersklystnaden, som väpnat honom,
än mindre att han dragit i härnad för att
underkufva folkens samveten och betvinga
menniskoandan — såsom vi både i fordna dagar och i våra
sett krig föras — utan att han stridde för en stor
och helig ide, för ljusets, sanningens och frihetens
sak, att han beredde deras seger, så vidt en dödlig
kan bereda den, och att verlden ej är glömsk och
otacksam för tjenster af denna natur. Måhända
finnes intet motstycke till monumentet på Lützens
fält; men visst är åtminstone, att en skönarip^mera)
oegennyttig minnesvård aldi ig blifvit uppreit, samt
att följaktligen aldrig en större ära varit förknippad
med någon sådan. Det Protestantiska Tyskland
firade år 1?32 årsdagen af hans död vid Lützen,
och vid detta tillfälle väcktes idéen om ett
monument åt honom. Man började genast insamla
medel dertill genom frivilliga gåfvor, och förslaget
omfattades med sådan värma, att monumentet var
färdigt fem år derefter, och kunde invigas den 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
