Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den Kyrkliga Verksamheten - a) Upplösta församlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
SVENSKARNE I NEW YORK
eller tjugofem personer, män och kvinnor, närvarande — eller
inalles ett fyrtiotal — de allra flesta svenskar. Men där voro också
norskar, danskar, finnar, amerikaner och två eller tre negrer. Pastor
Hedström sjelf ledde klassen, och det gjorde han på gammaldags,
äkta metodistiskt sätt med anda och lif, ömsom talande, förmanande
eller tröstande och ömsom jublande. Man vittnade, bad och sjöng, än
på svenska än på engelska, och man var icke rädd eller blyg, han icke
minst, för att nu och då utbrista ett ljungande halleluja eller ett hjärt-
innnerligt, pris ske Gud! Hela min själ var idel uppmärksamhet.–
— Oomvänd som jag var, hade jag naturligtvis ingenting att säga,
men de intryck jag fick den aftonen äro icke utplånade ännu. Nej, min
första afton i Amerika, på detta klassmöte, glömmer jag aldrig. Pastor
Hedström var kärleken själf, och hans tal till oss anslog också de
ömmaste strängar i våra hjärtan. Han var en Guds man, en man full
af lif, full af tro, full af den kärlek, som icke söker sitt, med en klar
och tydlig erfarenhet af Herrens stora frälsning, och detta gaf åt hans
ord vare sig i predikostolen, på klassmötet eller enskildt, en kraft och
ett inflytande, som var hardt när oemotståndligt."
Några år senare kom Augustana-synodens præses emeritus, teol.
dr. E. Norelius, som en sjuttonårig yngling till Amerika. Han
skrifver om sitt sammanträffande med Hedström följande:
"Lifligt erinrar jag mig mitt första sammanträffande med O. G.
Hedström hösten 1850. Så snart vårt fartyg hade landat, kom hans
medhjälpare ombord, ofvan omtalade Bergner, en äldre man, och, om
jag ej missminner mig från Jämtland. Han talade vänligt med oss,
utdelade traktater och inbjöd oss till gustjanst på kvållen till
Betel-skeppet, som låg icke långt ifrån där vårt fartyg låg. En liten stund
därefter kom Hedström själf, meddelande oss goda råd rörande vår
resa inåt landet, ville gärna hjälpa oss tillrätta, höll en bön ibland oss
på däck och inbjöd oss till Betelskeppet. Vi gingo dit. Skeppet var
inredt till ett kapell med bänkar och predikstol och var väl upplyst.
Man sjöng ur svenska psalmboken, och Hedström höll en predikan
eller tal, hvarefter några stodo upp och höllo bön. Vi stannade öfver
söndagen i New York och hörde honom åter predika ett par gånger.
Ordningen för gudstjänsten var icke precis den i Sverige vanliga, dock
lämpade han sig i flera stycken därefter. Hans predikan förekom oss
hjärtevarm, men innehållet och sammanhanget var bra mycket
sam-manrördt, utan någon rätt skillnad mellan lag och evangelium.
Tankegången var mindre redig och språket rådbråkadt, dock någorlunda
begripligt. I enskilda samtal förekom han oss mycket andlig och from,
dock icke fanatisk. Då vi inläto oss med honom i afseende på läran
och bekännelsen, kände han sig brydd, men försäkrade, att han ville
vara lutheran i äkta god mening. Han var då en man på 47 år, väl
byggd och af något öfver medellängd, hade ett fromt, hederligt och
vänligt ansikte och ett tilldragande sätt, var klädd i svart röck och
hvit halsduk. I hans hem, där jag besökte honom, såg det för den
tiden välbärgadt ut. Hans hustru syntes vara en hygglig och bildad
kvinna, en amerikanska af gammaldags typ."
Dessa korta utdrag lämna emellertid en föreställning om, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
