Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blekinge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blekinge
103
Foto 3. Carlsson.
Blekinge. Granitterräng från västra sidan av
Örsjön, Jämshögs kn.
Endast på Listerlialvön och ostkusten ge
lagrade bergarter landskapet slättlandstopo^rafi.
Eljest är Blekinge ett land av hårt urberg,
i väster övervägande gnejs, i öster graniter
eller gnejsgraniter. Blekinge fasta urberg
har givit upphov till en stor stenindustri —
över en femtedel av landskapets 10 000
arbetare äro stenhuggare. Stenindustrien har
förtätat bebyggelsen i kustområdena och i
skärgården, men som också mångenstädes
förfulat landskapet och ersatt rundhällarna
med skärvhögar.
Vegetationen: Det är särskilt strandbygdens
och skärgårdens omväxlande småtäcka
topografi och dess lövverks rikedom, som givit
Blekinge ryktet att vara Sveriges fagraste
landskap. De yttersta skären äro kala eller
snårbevuxna, men redan på de inre öarna
höja sig eklundarna över mjuka ängsmarker
med rikedom av orchisarter, vårlök, sippor
och gullvivor. Kustområdets lundar ha ej
blott ålderdomliga ekar, utan ask och lönn,
alm och lind, oxel och rönn samt ännu många
andra lövträd skänka färg och kraft åt deras
djupa grönska. Ju mera vi gå i väster, desto
mäktigare bli bokskogarna och täcka i slutna
led Ryssbergets branter. Det behövs också.
Granen är på frammarsch och dess
förtrupper ha utan människans hjälp i mellersta
delen nått ned mot kusten samt planteras i
kustområdet, där den är en främling. De
planterade risiga grandungarna ge i
landskapsbilden ett inslag, som ej är ett
skönhetsmärke.
Det är barrskogen och de blandade barr- och
lövskogarna, som sätta prägeln på
platåvidderna. Här är Smålandsnatur. Klimatet är
där åtskilligt bistrare än i kustlandet, vars
goda leror och milda vinterklimat gynna
lövskogen, som nu kämpar för livet mot den
framträngande granen. I skogsbygden
täcker skogen över 70 %> av ytan, i
kustområdet nära hälften. I allt är 62 °/o av
Blekinge skogsproduktiv mark, vari dock ingåi
skog med mycket ringa slutenhet. Av
skogen kan en femtedel betecknas som
hag-mark. De blandade barr- och lövskogarna
utgöra nära hälften av skogsarealen, de
rena lövskogarna nära tredjedelen, medan
den oblandade barrskogen blott intar en
femtedel av skogsytan.
Kulturutveckling: Till sin kulturella
utveckling sammanhänger Blekinge närmast med
Skåne. Listerhalvön är tidigast bebyggd och
har länge varit ett rikt område. När
Lito-rinahavet svallade som högst, för omkring
6 000 år sedan, bodde människor vid
Blekinges dåvarande kuster, som sedan dess
höjts ett 10-tal m. Kusten var bebodd under
den äldre stenåldern. Om den yngre
stenålderns folk vittna ett 20-tal hällkistor och
talrika finslipade flintredskap, och särskilt
västra Blekinges kusttrakter synas ha
varit ganska tätt befolkade. Efter dalgångarna
går redan en kulturström upp till Småland,
men hela skogsområdet i norr är mycket
glest befolkat och skulle så förbli länge.
Folkvandringstiden förde med sig
guldskatter till Blekinge, under vikingatiden vittna
ännu rikare skatter av guld och silver om
blekingarnas deltagande i handelsfärder och
sjöröveri. Vid dess slut (omkr. 1050) blev
Blekinge danskt, men därförinnan (på
800-talet) synes det ha tillhört Svearike.
Blekinges kustläge har i äldre och nyare tid
fört till blandning av folk, som kommit över
havet. Genom sjöfärderna infördes slavar.
Adam av Bremen omtalar, att många
sådana friköptes, då Blekinge kristnades (på
1000-talet). Tiden efter Roskildefreden
vidtog en kraftig svensk kolonisation, särskilt
från Smålandsbygderna i norr.
Stenindustrien har dragit in tyska element. Så är
otvivelaktigt Blekinges kustbefolkning
ganska blandad.
Bygd och näringsliv: Det är som om
omväxlingen och smånättheten i landskapets
kultur också givit sin prägel åt bygd och
boning. Den fyrbyggda gården av skånsk typ
inskränker sig till Listerhalvön. Den
viktigaste hustypen har varit den "sydgötiska"
med en lägre stuga och ett loft eller härbre
vid ena eller båda husgavlarna. I
skogsbygden, där det var gott om timmer, reste
sig gärna husen högre och större. För en
mansålder sedan voro de små torvtäckta
ryggåsstugorna vanliga, men de äro nu lätt
räknade.
Blekinge är i kustområdet ett tätt befolkat
landskap. Åkrarna i dalgångarna och på
de små slätterna utgöra här 1/3 av ytan.
Jordbruket, fisket och stenindustrien ha här
samverkat att driva befolkningssiffran i
höjden. På de stenindustridrivande öarna, i
Karlskrona skärgård (Sturkö, Tjurkö m. fi.)
når den över 100 personer på kvkm. Här
har emellertid skett en avfolkning under de
två sista decennierna i och med
stenindustriens nedgång. Samtidigt har fisket ökats men
ej givit helt ersättning för förlorad
arbetsförtjänst. Skogssocknarna upp mot
Smålandsgränsen visa en folktäthet av blott 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
