Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Halland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Halland
399
sprickbildningar, som ofta korsa varandra,
varigenom ett rutplatålandskap uppkommer.
Därigenom bildas stundom en mellanbygd av
dalgångar och smärre bergplatåer mellan
kustslätten och skogsbygden. Nordhalland
kan också karakteriseras som en dylik
mellanbygd och kan därför med stor rätt räknas
som ett geografiskt område för sig.
Platålandets branter ned mot kustslätten ha
utgjort falltrappor för de åar, som från
höglandets inre söka sig ned till kusten. Så har
Halland erhållit den rika vattenkraft, vilken
även för grannlandskapen, särskilt Skåne,
blivit av betydelse. Lagan, den största och
vattenrikaste av åarna, gör flera mäktiga fall
på tillsammans 95 m, Skogaby, Övre och
Foto H. Nelson.
Halland, övre Knäred, dammen och kraftstationen.
Nedre Knäred, Bassalt och Majenfors samt
Karsefors, som äro utbyggda till mer än
90 000 hkr. I Ätran finnas Yngeredsfors,
Ätrafors och Hertingsfallets betydande
kraftverk, i Nissan Rydöfallets, Oskarsströms,
Sperlingsholms m. fi. Den höga
nederbörden inom sydsvenska höglandets västhälft
och inom Halland samverkar också till att
inom landskapet finnes en betydande, lätt
ut-nyttjbar vattenkraft.
Halländska kustslätten har ett för våra
bredder utpräglat kustklimat. Halmstad har en
medeltemperatur i juli av + 16,9° och i
januari — 0,7°, medan skogsbygden uppvisar
något starkare motsatser. Nederbörden är i
hela Halland på grund av de västliga
regnförande vindarna hög och stiger på
platåerna i Ö samt uppvisar där några av
Sydsveriges högsta nederbördssiffror med 1000
mm årlig nederbörd och däröver.
Kustslätten är till största delen uppodlad
och nästan ali användbar mark har där
tagits i bruk. Skogen har varit den naturliga
vegetationen, där den ej trängts undan av
moss- och myrmarker, men människans
ingrepp har i hög grad skadat densamma.
Mossmarkerna omfatta enligt
riksskogstaxe-ringen 1928 623 kvkm (13 °/o) men äro
huvudsakligen utbredda på högplatån, där
vidderna vid Smålandsgränsen i regel till 1/4
utgöras av mossar. Det mer av dalgångar
sönderstyckade Nordhalland har ej så
mycket niossmark. Till över 60 °/o av ytan äro
mossarna rismossar, säkerligen
huvudsakligen ljungmossar, medan övriga äro
kärr-och starrmyrar.
Skogsproduktiv mark beräknas att omfatta
45 °/o av Hallands landyta. Men allt är
icke skog. I denna mark inbegripas 580
kvkm kala eller glest beväxta ljunghedar.
Halland beräknas äga ungefär hälften av
landets ljungmarker. Mycket litet därav
finnes på kustslättens leror. I sydöstra
Halland, inom Knäreds, Veinge, Tönnersjö och
Breareds socknar, träffas Sveriges största
ljungmarkskomplex, som dock numer är
underkastad en hastig minskning. Även
mellersta och norra Halland ha flera
betydande ljungmarker. De synas
huvudsakligen ha tillkommit genom skogens
uthuggning. Hallands skogar, särskilt av bokskog,
ha varit utsatta för rovdrift redan under
dansk tid, och ljungen har intagit dess plats.
En storartad plantering med barrskog har
emellertid brutit ljungens välde. Dess varmt
färgade mattor få i Sydhalland tack vare
det milda klimatet inslag av ginst och
klockljung.
Lövskogen trivs i det milda klimatet.
Hallandsås bokskogar äro berömda, men vackra
bokskogar träffas uppe i nordligaste
Halland. I Nordhalland träffas ofta kusteken,
bok, hassel och ask på sydsluttningen av
bergknallarna, medan nordsluttningen är kal
eller beklädd med ljungmark. Den rena
lövskogen är ett betydelsefullt inslag i
landskapsbilden. Barrskogen, särskilt av tall,
härskar inom skogsbygden, men blandade
barr- och lövskogar äro också vanliga.
Granen har inom Halland sin naturliga
väst-gräns och bildar, utom i det fall den är
planterad, sammanhängande skogar blott
längst i Ö.
De gynnsamma naturliga förutsättningarna:
bättre jordmån och lämpligare klimat, ha
gjort av kustslätten ett mer intensivt
odlingslandskap än av skogsbygden. På slätten
breda åkermattorna ut sig, tills de stöta mot
bergbranterna, invid vilka ofta gårdarna
läggas på mager mark, medan i skogsbygden
åkrarna ligga som spridda odlingsöar i
mossarna eller skogen. Kustbygden är till nära
hälften odlad mark, skogsbygden blott till
1/7 (resp. 47,8 och 15,3 %> åker och trädgård
1927). Skogsbygdens magraste
gränssocknar ha 7—8 invånare på kvkm medan
kustslättens rena jordbrukssocknar nå upp till
40—50.
Det skördas mer vete på slätt- än i
skogsbygden, men havre och råg äro i regel de
mest odlade sädesslagen. Sockerbetorna
odlas allmänt blott i sydligaste Halland.
Mejeriskötseln står högt, och näst Skånes
två län är Hallands Sveriges mest
smörpro-ducerande.
I sin helhet är Halland ett av Sveriges mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
