Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kattegatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kattegatt
603
blir det baltiska vattnet fört över àt svenska
landet och följer detta, bildande en åt NV
riktad ytström, som benämnes Baltiska
strömmen. Denna ström rör sig framåt över
saltare och tyngre vattenlager, vilka bilda ett
slags fåra långs kusten.
På ett hydrografiskt snitt, lagt vinkelrätt mot
kusten vid Nidingen, angives vattenlagrens
ställning genom linjer för lika salthalt,
iso-haliner (se fig. 1), vilka ligga på sned
FRHVN NIDINGEN
Fig. 1. Salthaltens fördelning i Kattegatt (tvärsnitt).
nedåt mot kusten. Men också på ett liknande
snitt i Kattegatts längdriktning från höjden
av Pater-Nosterskären i NV till Kullen i SO
(fig. 2) märkes en liknande sned ställning,
PATER NOSTER
Fig. 2. Salthaltens fördelning i Kattegatt (längdsnitt).
ehuru mindre utpräglad, hos linjerna för
lika salthalt.
Den successiva sänkningen av det från
Skagerak inströmmande salta vattnet fortsätter
i ännu mer utpräglad form innanför
Öresund och Bälten i Östersjön (se d. o.). Under
den utåtgående ytströmmen med baltiskt
vatten genom Bälten märkes en inåtgående
ström av salt vatten, och gränsen mellan
dessa motsatt riktade strömmar är i regel
mycket tydlig. Undersökningar, utförda
under längre tid i Bälten av Otto Pettersson
och hans medarbetare, ha ådagalagt, att en
rytmisk växling i dessa strömmar,
åtföljda av motsvarande höjningar och
sänkningar av skiktgränsen dem emellan, äger rum
i takt med tidvattnet. Samma forskare har
genom långvariga dagliga mätningsserier,
utförda inne i Gullmarfjorden vid Bornö
och senare utvidgade att omfatta hela
kustområdet, visat, att betydande vertikala
förskjutningar i skiktgränsens läge, åtföljda
av horisontala strömningar, varigenom den
hydrografiska situationen i fjordarna och
farvattnet närmast kusten radikalt förändras,
så gott som oavbrutet pågå. Som orsak till
dessa mäktiga interna rörelser i det skiktade
vattnet vid vår västkust angiver samme
författare de tidbildande krafter som förorsakas
av solens och månens attraktion. Utom den
snabbt skeende växling i dessa krafter, som
förorsakar den dagliga ebben och floden i
havsytan finnes även långperiodiska
ändringar, vilka enligt denna hypotes äro
ansvariga för de i och för sig långsamt skeende
rörelserna hos skiktgränsen.
Det har emellertid visats, att även vinden
har en avsevärd inverkan på de olika salta
lagrens lägeförändringar. Sålunda sätter en
hård vind från SV ytvattnet i Kattegatt i
rörelse in mot svenska landet’ och ökar
vattenhöjden därstädes. Det ökade trycket
verkar på de undre lagren, som äro skyddade
för vindens inverkan, och sätter dem i rörelse
utåt mot havet. På detta sätt kommer
skikt-gränsen mellan de övre och de undre lagren
närmast land att sänkas och få en lutning,
motsatt den som vattenytan bildar och
betydligt starkare. Den fåra, vari den
Baltiska strömmen framrinner långs kusten, blir
på detta sätt smalare och djupare. Vind från
land har en motsatt effekt, breder ut det
baltiska vattnet över större delen av
Kattegatts bredd, sänker ytvattnets nivå invid
kusten och höjer skiktgränsen.
De förändringar i skiktgränsernas läge som,
å ena sidan kosmiska krafter, å andra sidan
vindarna framkalla, kunna få karaktären av
stora submarina böljor, vilka fortskrida
mycket långsamt men till gengäld kunna nå
högst betydande dimensioner. Snittet i fig.
2 visar synbarligen en sådan submarin bölja
på väg in mot Kattegatts sydliga gräns. Då
en dylik når trösklarna inne i Bälten och
Öresund, förstärkes den inåtgående
underströmmen därstädes kaskadartat, och en
invasion av saltare vatten i det innanför
liggande östersjöbäckenet äger rum.
De interna rörelserna i Kattegatt liksom i
fjordarna ha viktiga biologiska
konsekvenser. Några av de ekonomiskt
betydelsefullaste fiskslagen uppehålla sig företrädesvis
inom vattenlager av viss salthalt och
temperatur. Sålunda förete fångsterna av sill
vintertiden och av makrill sommartiden ett
nära samband med skiktgränsernas läge, ett
förhållande som redan år 1879 upptäcktes
av Gustaf Ekman och av honom angavs som
en förklaring till vintersillens försvinnande
från Bohuskusten samma år.
En böljerörelse av annat slag men av nästan
lika betydande dimensioner utgör de s. k.
seicher eller stående vågor (ett slags skvalp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
