Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Småland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1000
Småland
Småland. Brusans dalgång vid Ingalorp.
nämligen av de stora skogsfientliga
myrmarkerna i det inre. Klimat och jordmån inverka
emellertid på skogens sammansättning.
Mossrika barrblandskogar, tall- och granskogar,
utgöra större delen av skogarna. Tallen intar
större rum än granen, särskilt i den torrare
östra delen samt på den torra sandmarken i
alla delar av området. Men lövskogen är ett
mäktigt inslag i landskapsbilden och intar
i rena bestånd il6 av hela skogsarealen.
Insjövatten med björkhagar höra till det
småländska landskapets mest tjusande drag.
Lövskogen blandar sig också med barrskogen,
och denna skogstyp dominerar i sydöst. Men
skogen är hårt åtgången. För stor
avverkning och vanskötsel sätta sitt märke på stora
arealer — inom Kron. län är nära hälften
av skogen yngre än 40 år. Ek- och
bokskog ha i historisk tid haft vida större
utbredning än nu. Bokskogen beräknas i
Östbo och Västbo härader täcka blott en tiondel
av den yta, den hade för 250 år sedan, och
ljunghedar inta flerstädes dess plats. Västra
Småland är myrmarkernas område. Väster
om en linje från Jönköping till Sölvesborg
utgöra de 20 °/o av totalarealen. Inom Kron.
län beräknas de av riksskogstaxeringen till
18 %>, i Jönk. län till 16,3 och i Kalm.
länsdel 4,2 °/o. I allt omfatta myrmarkerna —
mossar och kärr — en yta inom Småland
av 3 758 kvkm eller 11,4 °/o av hela ytan.
Utbredningen av mossarna står i nära
samband med nederbördsmängdens storlek, och
den blir därför störst i västra delen. Mos-
sarna äro försumpningsmarker, medan
kärren uppkomma i sjöar och åar. I öster
dominerar kärrmarken, i väster mossar,
antingen kraftigt välvda högmossar, jämna
planmossar och skålmossar, vilka senare breda
ut sig även uppför sluttningar på grund av
den stora nederbörden.
Utefter floddalarna från söder och sydväst
samt efter Kalmarkusten spred sig under
stenåldern bebyggelsen inom Smålands
nuvarande område. Hällkistorna kring
sjöarna i söder vittna om att åkerbrukskulturen
har hållit sitt intåg redan under stenålderns
senare del eller under bronsåldern. Lika
gammal är odlingen på Kalmarkusten och på
Visingsö. Dessa primitiva åkerbrukare hade
häst och nötkreatur, odlade hirs och korn.
Än i dag höra dessa äldsta kulturbygder till
Smålands viktigaste.
De bäst odlade delarna av Småland är
kuststräckan längst i sydöst. Kustsocknarna i
Södra Möre hd äro odlade till 30—70 °/o, men
redan gränssocknarna till Kron. län ha blott
10—15 °/o åker. Viktiga odlingsbygder äro
sjöområdena, i socknarna kring Åsnen med
15—20 °/o odlad jord, något lägre kring
Vidöstern och blott hälften så mycket i de
moss-och ljunghedsrika sandmarkerna kring
Bolmen. Även Emåns dalgång är delvis
välod-lad och jämförlig med sjöbygderna. Det lilla
Visingsö är odlat till 7/10 och den smala
kustremsan vid Gränna likaså.
Gränsområdena till Halland och
Västergötland äro fattiga, och den odlade jorden i små-
Folo Falk, Eksjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
