Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Öresund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1450
Öresund
salthalten omkr. 30 °/oo, maximum vid
sällsynta tillfällen omkring 34 °/oo.
Skiktgränsens vertikala lägeändringar stå i samband
med de i Kattegatt skeende interna
rörelserna. Liksom där äger även vid Svinbådan
och längre in i Öresund vinden starkt
inflytande på skiktgränsens läge. En kraftig
nordlig vind pressar ytlagret i Kattegatt ned
mot Sundet och sänker skiktgränsen men
åstadkommer därjämte en våldsam
ombland-ning av vattenlagren, som vid längre tid
ihållande hård vind kan förvandla det
skiktade vattnet till nära nog homogent sådant.
I Sundets sydliga del är djupet för ringa,
för att större salthaltsskillnader mellan ytan
och bottnen skola vara vanliga. Det
därigenom passerande vattnet är i regel en nästan
homogen blandning, men dess salthalt kan
variera mellan vida gränser, beroende av
strömriktningen. Vid Oskarsgrundets
fyrskepp har vid bottnen, i djupet 8 m,
salthalter växlande mellan 8 °/oo och 31 °/oo
iakttagits; salthalter på över 30 °/oo äro redan
där mycket sällsynta. I ytan är salthalten
endast undantagsvis märkbart lägre.
Öresund spelar hydrografiskt sett en viktig roll
såsom en blandningszon, där det föga salta
ytlagret i södra Östersjön uppblandas med
motsatt riktade salta inflöden från Kattegatt.
Ytvattnet vid Falsterborev håller sålunda
knappt 8 °/oo salt, vid Svinbådan nära 15 °/oo,
allt i medelvärde beräknat från långvariga
serier.
Strömmen genom Öresund är av stort intresse
för sjöfarten, eftersom stark ström, särskilt
vid dimma, kan försvåra navigationen. I
regel är strömmens riktning
överensstämmande med farvattnets huvudriktning, men också
tvärgående strömmar ha iakttagits, troligen
till följd av en slags virvelbildning i större
skala. Vid Falsterborevs fyrskepp utanför
Sundets södra mynning är strömmen i
allmänhet svagast, hastigheter om mer än l/2
m/sek. äro mindre vanliga. Vid Svinbådans
fyrskepp i N blir genom farvattnets
förträngning strömmen starkare, hastigheter på
1 m/sek. och däröver äro icke ovanliga.
Starkast är strömmen utvecklad i sundets
smalaste del vid Hälsingborg, varifrån
emellertid mätningar saknas. Även vid
Oskars-grundet, där farvattnet visserligen är
bredare men till gengäld också grundare kunna
stora strömhastigheter förekomma.
Strömstiltje råder där relativt sällan, hastigheter
omkr. 1 m/sek. och däröver äro ganska
vanliga, i enstaka fall har hastigheter om
över 2 m/sek. loggats. Rörelsen vid bottnen
därstädes är likriktad med den vid ytan.
Orsaken till strömmarna i Öresund är i
främsta rummet vinden, men även lufttrycket
kan ha en avsevärd inverkan. Om nämligen
ett starkt barometerfall inträffar över södra
Östersjön utan motsvarande stark minskning
över Kattegatt, så kommer vattnet att
strömma in i Östersjön för att öka vattenståndet
därstädes i en grad, som motsvarar
tryckavlastningen från vattenytan. Omvänt kommer
ett högtryck över södra Östersjön att
försätta vattnet i starkare utåtströmning genom
Öresund och Bälten. Vid det tillfälle då den
starkaste inåtgående strömmen (2,2 m/sek.)
iakttogs vid Oskarsgrundet, blåste därstädes
en måttlig västlig vind, men ett barometerfall
hade ägt rum över södra Östersjön, som drev
vattnet inåt.
0«W* DKK HII2.0-2.5X 6325-3.07- |Ht§j3.0-3.5X
Fig. 1. Saltfördelningen i Öresund vid olika
tillfällen (enl. Björck).
I fig. 1 gives en serie vertikala snitt från W.
Björcks avhandling, visande de olika salta
vattenlagren vid invasioner av salt vatten över
tröskeln i Öresund, som närmare skildras i
art. om Östersjön.
Ebben och floden inom Öresunds område är,
liksom i närmast utanför liggande
havsområde, obetydlig. Sålunda är nivåskillnaden
mellan hög- och lågvatten vid normal
spring-flod för Köpenhamn något över 20 cm och
för Hornbæk vid Sundets norra mynning 25
cm. Att strömmarna kunna växla i
tidvattnets rytm i Öresund, liksom svenska
undersökningar visat vara fallet i Bälten, är
sannolikt, men har ännu icke konstaterats.
Isförhållandena i Öresund bli under kalla
vintrar med stark isbildning i södra
Östersjön besvärande, särskilt när hårda östliga
eller sjdöstliga vindar pressa drivisfälten
i sydliga Östersjön ut genom sundet.
Understundom kan detta därvid blockeras för
längre tid, så att trafiken mellan Sverige
och Danmark lamslås. Fast is över Öresund
hör till sällsyntheterna men plägar
förekomma några gånger under seklet.
Djur geografiskt utgör Öresund ett
intressant, av Wallengren och hans lärjungar från
Lunds universitet undersökt
övergångsområde mellan Kattegatts rika marina fauna och
Östersjöns fattigdom på släkten och arter. En
djurgeografisk gräns vill W. Björck på
grundval av sina biologisk-faunistiska
undersökningar över vissa havsorganismers förekomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
