Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Österskog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Österskog—österslöv 1471
brottet av en tromb (skypump), som i dessa
farvatten är en icke alltför ovanlig
företeelse.
Den vanliga vågrörelsen inom Östersjön når
icke lika kraftig utveckling som inom
exempelvis Nordsjön, till dels beroende på den från
havet i väster avgränsade bäckenformen, vars
relativt måttliga utsträckning icke lämnar
vågrörelsen plats för att nå sin fulla, mot
vindstyrkan svarande utveckling, till dels
på bottenförhållandena, i det vågrörelsen
inom Nordsjöområdet på grund av det ringa
djupet antager en mera tvär, till överslående
vågkammar tenderande, karaktär än över det
i allmänhet djupare Östersjöbäckenet. Att
vågrörelsen vid kraftig storm särskilt i
nord-sydlig riktning kan bli besvärande nog och
för mindre sjövärdiga fartyg farlig, bestyrkes
av erfarenheten. Navigationens största fara
inom Östersjöområdet är emellertid dels
dimma, vilken förekommer relativt ofta, särskilt
under försommaren, dels isen.
Isbildning i Östersjön förekommer nästan
varje vinter, övervägande i form av drivis,
som bildats i Bottenhavet eller Finska viken,
och av stark vind och ström sättes i rörelse
mot S eller SY. Större drivisfält, som
förflytta sig med vinden, kunna tidvis
åstadkomma en för skeppsfarten besvärande blockad
av delar av östersjökusten. Inträffar stark
frost efter en längre köldperiod, varunder
dylika drivisfält med nordliga vindar kommit
ned till sydliga Östersjön, kan det öppna
havet blockeras och exempelvis trafiken mellan
Trälleborg och Sassnitz för en tid lamslås.
Särskilt besvärande blir isblockaden då
drivisen av östliga vindar föres ut genom
Bälten och Öresund, varvid deras verkningar
kunna sträcka sig även över Kattegatt.
Bildning av fast is intill kusterna och i
skärgården, särskilt vid den egentliga Östersjöns
norra gräns liksom i ännu högre grad inom
Finska viken och Bottenhavet, är en
regelbunden företeelse. Endast vid exceptionellt
stränga vintrar, inträffar bildning av fast
havsis inom Östersjöns centrala och sydliga
delar. Såsom ett mycket svårt isår må
nämnas 1888, då posten till Gotland under
längre tid måste föras med isbåt över isen
från Öland. Under samma vinter förekom,
att en fiskare från Bornholm, som under flera
dygn irrat omkring på isen, räddade sig i
land på Rügen. Att under andra
hydrografiska förhållanden (en avsevärt mindre
mäktighet hos det i den termiska cirkulationen
deltagande täckskiktet) isbildning skulle
inträda lättare än nu, och att detta möjligen
varit förhållandet ännu under historisk tid,
har redan omnämnts.
Navigationen inom Östersjön är betydande,
såväl kusttrafiken som den transbaitiska
skeppsfarten och ännu mer den transmarina,
till övriga delar av Europas kust dirigerade
sjöfarten, speciellt exporten av trävaror och
träförädlingsprodukter från svenska och fin-
ska hamnar, samt av industriprodukter från
nordtyska på senare åren därjämte av kol
från Polens nya hamn Gdynia. Ett stort
antal landfasta fyrar och fyrskepp, särskilt i
sydliga och sydvästliga delen av Östersjön,
tjänar till ledning för denna trafik. Av
fyrskeppen på svenska sidan märkas det
ovannämnda, vid Ölands södra udde belägna
Ölands rev samt Falsterborev vid Öresunds
sydliga inlopp. Från bådadera utföras
regelbundna havshydrografiska och
meteorologiska observationer.
Fisket är i Östersjön långt mindre
ekonomiskt givande än i Kattegatt och Skagerak.
Utom fisket efter strömming och sik, som är
livligast i Östersjöns nordliga delar, gäller
kustfisket efter ål, grundat på den lekfärdiga
ålens vandring ut mot Atlanten (se
Kattegatt) såsom mest givande. Inom södra
Östersjön har ett allt mer omfattande fiske efter
flatfisk, rödspottor, skäddor t. o. m. slät- och
piggvar bedrivits under senare år, dels med
trål dels med s. k. snurrevad. Genom
fleråriga svenska fiskeriundersökningar i
trakten runt Bornholm har därstädes ett ganska
givande fiske efter flundror uppstått, vari
utom svenska även danska fiskare deltaga.
Fiske efter lax, som i allmänhet är
koncentrerat till flodmynningarna, bedrives
vintertiden i södra Östersjön i öppen sjö
(Bornholmslax).
De ovannämnda hydrografiska
förhållandena sätta sin prägel på de egentliga
havsfiskarnas utbredning inom Östersjön.
Sålunda påträffas flundrefiskarna inom
Arcona-bäekenet och Bornholmsdjupet samt ända
uppe vid Gotland och nordligaste Östersjön
i de djupare lagren, där en högre salthalt
förefinnes. Torsk fångas ännu i den finska
skärgården på större djup i s. k. torskgropar.
I stort sett kan man säga, att denna marina
fauna visar samma tendens till
nedsjunkande till allt större djup mot Östersjöns inre
delar, som utvisas av linjerna för lika
salthalt. Den relativa fattigdomen på fisk i de
inre bäckenas djupvatten står i samband med
den förutnämnda dåliga ventilationen hos
dess vatten. Hans Pettersson.
Österskog, 143 i4. By i Jönk. län, Kulltorps
kn; 10 jbrf. Txv å jbrf 76 400 kr., därav
54 100 jbrv och 22 300 skgsv.
Österskog, 135 r3. By i Kalm. län, Öland,
Glömminge kn; 7 jbrf. Txv å jbrf 24 200
kr., därav 23 200 jbrv och 1 000 skgsv.
österslöv, 122 k2. Kommun i Krist, län,
Villands hd, tillhör Oppmanna landsf.-distr.,
Kristianstads fögd., Villands doms. och
Villands hds vägh.-distr. samt utgör eget past.
i Lunds stift, Villands kontr. Kyrkan uppf. år
1878, då den gamla revs. Dopfunt av trä från
gamla kyrkan. □ Ö. är i NV bergigt och
skogbevuxet, men mellan Råbelövs- och
Opp-mannasjöarna slätt och uppodlat med bördig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
