Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Gustaf I. Pl. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’I ett meddelande härom i sist nämnda tidskrift, II sid. 344, yttrar E. Hildebrand
följande: “Katarina Steenbocks åldersuppgift har emellertid helt nyligen fått ett alldeles
oväntadt stöd. Professor O. Ahnfelt i Lund har med anledning af det 1896 firade
Gustaf Vasa-minnet utgifvit förra delen af Peder Brahes hittills otryckta krönika om
sin store morbror. Där uppgifves i bestämda ordalag: När man schreff 1497 then
tridie dag Maji blef han boren och föd til werlden på Lindholm i Vpland hos sin
mormoder, frw Sigridt. — Nu inträffar det märkliga, att den tredje maj 1497 det året,
var dagen före Kristi himmelsfärdsdag. Det är häraf man kan sluta till, att den
ständigt återvändande uppgiften om Kristi himmelsfärdsdag såsom tidpunkt för födelsen
måste anses riktig, åtminstone så till vida att denna inträffade vid den tiden, ty på
själfva dagen eller dagen förut eller efteråt skilde man fordom ej så noga vid
dateringar, och följaktligen måste födelsedagen ha inträffat på våren — Kristi
himmelsfärdsdag kan tidigast infalla den 30 april och senast den 3 juni. Hvad värde har i öfrigt
Peder Brahes uppgift? Den torde visserligen vara senare nedskrifven än de öfriga,
men den torde knappt hafva ringare värde än dessa. Den härrör, äfven den, från
en nära släktinge och den kan anses vinna något i styrka just genom frånvaron af
uppgiften om Kristi himmelsfärdsdag, då det, såsom nyss är nämndt, befinnes, att
denna kyrkliga högtid inträffade just dagen efter den angifna månadsdagen. Då nu
Peder Brahes och Katarina Steenbocks uppgifter bestyrka hvarandra inbördes —- i
och för sig kan man ju ej tillmäta den senare någon afgörande betydelse — måste
man anse,’ att det verkligen finnes skäl till — och rätt goda skäl därjämte — att
sätta födelseåret till 1497, äfven om man ej skulle våga med fullkomlig säkerhet
fastslå sistnämnda år såsom det rätta.“
Någon full säkerhet med afseende å Gustaf I:s födelsedag eller år får man
sålunda ej genom dessa olika utredningar. Man måste fortfarande åtnöja sig med
antagande eller sannolikhet.
De närmare detaljerna af hans lefnadslopp falla ej inom ramen for denna
publikation; här må endast anföras:
Född af gammal adlig stam (den sedermera så kallade Vasaätten) och genom sin
farmoder nära befryndad med. Sten Sture den äldre, den frejdade riksföreståndaren,
uppsteg Gustaf Eriksson, sedan han frigjort landet från utländskt förtryck och af
svenska folkets i Strengnäs församlade ombud utkorats till dess konung, på Sveriges
tron den 7 juni 1523. Efter en mer än 37-årig, ärofull och kraftig regering afled
han den 29 september 1560 “på Stockholm“ såsom det heter i ofvan åberopade
anteckning af hans enkedrottning Katarina Steenbock.
Om Gustaf I:s porträtt och särskildt om det här af bildade kopparsticket har
framl. Intendenten G. Upmark, se Svenska porträtt efter kopparstick etc. etc. (1890)
samt i Ord och Bild (1894 sid. 7 o. f.), gjort grundliga utredningar, som på det
noggrannaste redogöra för de olika bilder af den store konungen, hvilka bevarats till
eftervärlden. Han inleder sin senare uppsats med ett citat ur Per Brahes ofvan
omtalade krönika där det heter: “Thil naturen och complexionen war han ehn
eolerisk sanguineus. Hans storlich war thil ehn passelig mands längdt wid pass 3
Stocholms alnar V12 quarther, hade ett thörtt huffuud, huittgultt hår, wackert stoortt
långt skäg, skarpe ögon, liten raack nässa, en wälskikatt munn, röda lipper,
wäl-färgat i ansichtedt, blommer i kinden, en rödbrun krop, och heell wthöffuer all sin
krops lekamen, så att man icke kunde finna ehn fläch på hans hela lekamen, ther
man kunde sättia en nålz od wppå, wackra händer, passelige stora, themelig
arma-starck, fällig krop och small been, thunne, wackre, skickelige fotter, war och någett
hårigh, besynnerlig om armar och been, och wtöffuer al sin krop så wälskickatt
och proportioneredt, såsom någon konstig målare best hade kunnatt måled honom
wtaff. Mannelige och starckelige konunglige clädebonatt bar han jemblig gerna, som
honom och wäl borde, och ehurulunda och wed huad sett the woro skurne, tå stode
the iw honom alldelis wäll.“
Verkliga afbildningar af konungen från hans yngre dagar annat än de mer eller
mindre apokryfiska bilder, som återfinnas å samtida mynt och medaljer, känner man
ej. Det är först från början af 1540-talet som man har, såsom det tyckes,
tillfredsställande målade bilder af Gustaf. Ett af dessa porträtt, som äges af Upsala
akademi och nu är uppsatt i akademiska konsistoriets samlingssal i
universitetsbyggnaden beskrifves af Upmark på följande sätt: — Konungen är här framställd i
bröstbild, något vänd mot h., en kraftig medelålders man med tvärklippt hår i pannan
och starkt men ej synnerligen långt, ljust helskägg. Dräkten är svart med
guldbroderi, på hufvudet bär han en platt svart barett med hvit plym. Dragen äro
regelbundna, näsan kort, munnen liten, fast sluten, med, som det vill synas något
framskjutande underläpp, ögonen skarpa, uttrycket strängt, buttert, vaksamt, såsom
så ofta är fallet med porträtt från detta århundrade. Det är tidens oro, rikedomen
på öfverraskningar, nödvändigheten att vara på sin vakt, som afspeglar sig i
fysionomierna med deras spejande eller stirrande ögonkast i de eljest lugna, orörliga
dragen. Det är personer, vana att iakttaga, att “passa på“ liksom fäktaren, som
med ögat följer motståndarens värjspets; men de tänka ej såsom följande
århundradens människor på att de iakttagas af andra. De äro hvarken blyga eller
öfver-modiga, de bjuda ej till att sträcka upp sig såsom 1600-talets figurer eller visa sig
särskildt förbindliga såsom 1700-talets eller anderika som vårt eget århundrades. Om
något rikare, mångsidigare själslif vittna ej dessa anleten, men de bära nästan alltid
en prägel af naturlig, okonstlad värdighet. Skulle man i våra dagar uppleta deras
motsvarigheter i verkligheten, hade man största sannolikheten att finna dem hos
godsägarne på landet eller den själfständiga allmogen.
Å Upsala-taflans bakgrund läses dubbelversen:
Sic Rex Gustavus Vvltvsque Hunterosque Ferebat
Foelix Imperio Saecia magna tuo,
samt årtalet 1542. Till Upsala skänktes bilden af den bekante samlaren, friherre
Stierneld (f 1835) som på dess baksida gjort följande anteckningar: “Det enda
veter-liga original“ — “På detta kon. Gustaf I:s originalporträtt, måladt år 1542, lät kon.
Johan III sätta påskriften, då det hängde i lilla matsalen på Bråborgs slott, hvilket
drottning Gunilla byggde och bebodde.“
Alldeles så förhåller det sig ej. Porträttet är, som vi nedan skola se, ej det
enda, ej ens det enda målade. Men det är ej heller något originalporträtt. Af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
