Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Fredrika Dorotea Wilhelmina. Pl. 58 - von Stiernman, Anders Anton. Pl. 186 - Stjernstedt, Carl Johan. Pl. 174 - von Stralenheim, Henning. Pl. 151 - Svedberg, Jesper. Pl. 153 - Svedenborg, Emanuel. Pl. 194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stort antal utmärkta, tryckta och otryckta arbeten, bland hvilka flere ännu af forskare
anses såsom viktiga källskrifter.
Hans porträtt, sannolikt af Schröder, finnes i riksarkivet; det är dock ej detta,
som är graveradt af Bergqvist 1753. Hvarest originalet till denna bild, se pl. 186,
förvaras är ej kändt Den synes varit utförd af kapten J. v. Teutschländer
(Deutschländer?). Den latinska versen under gravyren är författad af kaptenen Gustaf
Lithou, under hvilkens äfven af Bergqvist graverade bild Stiernman 1754 har skrifvit
en latinsk inskription.
STJERNSTEDT, CARL JOHAN. Pl. 174.
Född den 29 (ej den 20) september 1686 i Viborg, ägnade sig den unge
Stjernstedt redan från 14 års ålder åt krigarens yrke och deltog i alla Carl XII:s
fälttåg till slaget vid Poltava, där han blef fången. Under tretton år kvarhållen i
rysk fångenskap erhöll han vid sin hemkomst 1722 majors namn, heder och värdighet.
På den militära banan avancerade han till öfverstelöjtnant samt blef efter
afskeds-tagandet landshöfding öfver Kymenegårds och Ny slotts län i Finland 1741. Riksråd
1746 på grund af sina framstående riksdagsmeriter såsom ledamot af hattpartiet,
blef han 1748 vid serafimerordens inrättande en af de första serafimerriddarne. Han
afled i Stockholm den 20 november 1753.
Hans porträtt i olja finnes hos frih. Aug. Stjernstedt å Risberga i Upland.
En miniatyrmålning öfver honom tillhör Nationalmusei samling.
Den å pl. 174 afbildade gravyren tillhör den förut omtalade af J. F. Martin
utgifna serien bilder öfver konung Fredrik I samt sju stycken af de första
serafimer-riddarna, alla iförda den s. k. större serafimerdräkten.
von STRALENHEIM, HENNING. Pl. 151.
Egentligen af pommersk extraktion men född i Stockholm 1663 (1670?), var
Henning Stralenheim först i kurfurstlig pfalzisk tjänst, men från 1698 anställd såsom
svensk minister först i Holstein-Gottorp, sedan i Hannover och från 1700 i Wien.
Han lämnade den svenska ministerposten 1710 och blef under någon tid guvernör,
senare generalguvernör i Zweibrücken, hvarifrån han erhöll afsked 1718. Därefter
bodde han på godset Forbach i Lothringen, där han afled den 15 september 1731.
Graverade bilder af honom finnas flere. Ett stort, ganska underhaltigt, i
aqua-tintamanér utgifvet blad af Ch. Weigel i Nürnberg, är tydligen inspireradt af det
Berningerothska, som återgifves å pl. 151. Detta senare har äfven varit förebild
till tvenne smärre anonyma stick, som skilja sig sinsemellan hufvudsakligen
därigenom att ansiktet å den ena bilden är vändt åt vänster, å den andra åt höger
samt att kroppen å denna senare är sedd mera i profil.
SVEDBERG, JESPER. Pl. 153.
Den framstående andlige författaren Jesper Danielis, senare Svedberg, föddes på
faderns gård Sveden nära Falun den 28 augusti 1653. Sedan han under några år
studerat såväl i Upsala som i Lund och senare åter i Upsala, där han 1682 blef
filosofie magister, prästvigdes han följande år. Utnämnd till regementspastor vid
Lifregementet samma år, gjorde han därefter en längre resa till utlandet. Efter
hemkomsten utnämnd till hofpredikant, kom han snart, tack vare sina utmärkta egen-
skaper, att stå högt i Carl XI:s gunst och utöfvade ett icke ringa inflytande såväl
i kyrkliga ärenden som i undervisningsfrågor. Kyrkoherde i Vingåkers pastorat
1690, professor i Upsala 1692 och samma år äfven universitetets rektor samt
kyrkoherde i domkyrkoförsamlingen i Upsala 1694, verkade han i nämnda stad till 1702,
då han utnämndes till biskop i Skara, hvilket ämbete han innehade ännu vid sin
död den 26 juli 1735. Hans anseende som språkforskare, bibeltolkare och
psalmförfattare öfverträffas endast af hans exemplariska vandel, hans ödmjukhet i
medgången och hans varma gudsfruktan. I sant biskopligt värde torde han stå före
alla sina samtida bland svenska prelater.
Hans porträtt finnes å Gripsholm samt å Västmanlands-Dala nation i Upsala,
detta senare i kopia af Sevén. Graverade bilder af Svedberg finnas trenne olika.
Ett mindre, utfördt af 01. Thelott år 1700; ofvan inskriptionen synes ett adligt
vapen innehållande en sned bjälke mellan tvenne kors, samt å densamma en nyckel,
på hjälmen en dufva. Samma bild finnes i större format utförd 1699 af densamme.
Den tredje bilden är återgifven å pl. 153 samt graverad af Böcklin efter ritning af
H. C. Fehlingh; den versifierade underskriften är densamma som å Thelotts större
stick. På det exemplar, som här återgifves, synes en kortare latinsk vers af Emanuel
Svedenborg. Denna vers tillkom senare med anledning däraf att plåten vid en
eldsvåda räddades från förstöring. Svedberg skrifver själf därom (i företalet till sin
“Catechismi gudeliga öfning“) på tal om eldsvådan vid Brunsbo biskopsgård 1712:
“fans och jemväl i askone min bild i en kopparplåt oskadd, allenast något mörk
vorden af röken. När dock i förstugan bredevid en kopparkittel full med vatten
smalt upp.“
SVEDENBORG, EMANUEL. Pl. 194.
Medan fadern, Jesper Svedberg, var bosatt i Stockholm som pastor vid
lifregementet föddes den 29 januari 1688 Emanuel Svedenborg, som genom sina
andeskåd-ningar och sin religionslära blifvit så ryktbar. Efter undervisning af sin lärde fader
begaf han sig till utlandet, särskildt till England, där han med ifver studerade Locke’s
och Newtons teorier. Hemkommen till Sverige började han en liflig
författareverksamhet samt arbetade därjämte under Polhem bl. a. vid Trollhätte slussbyggnad samt
vid Polhems mästerstycke, dockbyggnaden i Karlskrona. Han företog ånyo en resa
till utlandet för att studera bergshandteringen i olika länder; vid återkomsten
in-skrifven i bergskollegium, blef han assessor i detta verk 1724. Hans håg drogs
dock alltmera åt det religions-filosofiska hållet och från 1734, då han utgaf sin Opera
filosofica et mineralia, utöfvade han ett storartadt författareskap bl. a. i anatomi och
fysiologi, som väckte mycket uppseende och redan då gjorde honom till en
världsberömd personlighet. Han vistades från denna tid oftast på resor och lämnade 1747
sina befattningar i statens tjänst samt sysslade hufvudsakligen med filosofiskt
skriftställen. Han afled i London den 29 mars 1772. Svedenborg, som af somliga
ansågs som en fantast, ja! en sinnesrubbad, åtnjuter ännu högt anseende icke blott
som religionsstiftare utan som vetenskapsman. Han ansågs af samtida såsom “en
af de ädlaste, rättrådigaste och välvilligaste människor“.
Hans porträtt är flere gånger måladt och tecknadt. Bland de förnämsta bilderna
torde vara ett af sir Jos. Reynholds, af hvilket en kopia finnes å Östgöta nation i
Uppsala (deposition från konstmuseet). Ett annat anonymt, i olja, finnes i Väst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
