Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ödet honom för, han hoppar på eh dörr,
Där döden mången gång had* väntat honom för*.
Ach , grymma dörr! när du ur Kurre lifvet klämmer,
Ach om du öron haft at höra all vår jämmer I
Och Torkel! fäg, när du til dörren tog i dag,
Säg, hvi du heldre då ej tog et annat tag 1
När döden oförfedt uppå en Hjelte rufar,
Och lifvet med hans blod ur kroppen redan frufar,
I lifta ögonblick han dock den famme är,
Och af et hjelte-lag han griper til gevär.
Vår Kurre likafå, faft han har fått fin baua,
Han kommer fig ihog, och af en hurtig vana ‘
Han trotfar dödens hot, och gör dé ftörfta fprångt
Men faknar ftyrka, ljus och finnen på en gång»
Han re’n orörlig är, han lif och känfel tappar j
Men väckes af en hand fom honom ömfint klappar*
Hans matta ögonkaft et tigers-hjerta rör 5
Han kyffer denna hand, han fuckar, och han dör#
SÅ Kurre! njut din ro! dit lif var fullt med lra«
Din död all heder får, fom någon kan begära.
Du har det väl förtjent. Det ej mifsunnas digt
Men om jag ikulle dö, få vil jag önika mig,
Af dem begråten bli , fom härvid fälla tårar ,
Och förjas i de bröft fom detta dödsfall fårar*
Jag däraf hedras mer, än af flanell och flor,
Som ofta gömma bort den fröjd i hjertat bor*
C 4 Daph«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
