- Project Runeberg -  Svenska Parnassen / För År 1784 /
86

(1784-1786) [MARC] Author: Gustaf Regnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

StfEtfSKA pAfcNASSBK,

flåckte på en gång bröllops - facklan och ryckte kra»**
fen af mit hufvud* Glädje, nöjen, lyckfalighet, al^
förfvan. Ack, X ömma och ljufva känflor! huru
fnart ären I icke förgångna, och i Hvilken afgrund
af mörker är min lefna<Js-vår få häftigt fallen! Et
pgonblick har förhandlat i en ödemark en verld
full af nöjen, hvareft jag, i mina tankar och
inbildningar-, få .gerna förvillade mig. Ack, kärlek t
af dig väntade jag all min lyckfalighet, och du .ha*
Iförtat mig i fkam och förtviflan. Fåfängt föker jag *
någon tröft, tröften flyr långt ifrån mig, och mini
net ak min förgångna lyckfalighet uprörer endaft få
^nycket mera min olycka. Jag lyfter up mina’it^«*
rar badande ögon til den höjd, hvarifrån jag fallitr
pch fer ej annat än det djup, hvaruti jag liggen
*iedfänkt.

När jag tänker på’ de dagar, åk mit hjertat,
jnit efterlåtna hjerta, flöt i välluftiga känflor, då flän
tad inom dina armar, jag var fäfted vid dina läppar,
pch jag fuktade din famn med glädje - och ömhets-,
tårar; när jag täi\ker på den ftunden, då kärleken
väntade på ofs vid det til vår högtid prydda
altaret . . . O lyckfalighet! utropar jag, hvarftfre har
mit hjerta n^gonfln fmakat dig ? JJå älJkade jag,

Vai; älikad,’ kunde alt önlka, ,hoppas och njuta.
Men au, fcvad har jag öfrigt af alt detta? En
fräsande längtan , en förikfläckelig förtviflan. 1

Skynden $d$r, tnina daga*l I ^ån altför lång-,
famt - . . Det fifta ögojiblitket af mit lif (kal blifva
det förfta för mrt lugn .* • • Men ach, huru långt’
borta är icke ännu denna hvila* för mig! Ack- om
du, gråa, ålderdom! i en haft ikämde mit anfigte,
pch dötfens blekhet utbredde fig öfver mina kkider,
få (kulle jag känike kunna^ tröffca-mig. Jag fkulle då v
^anike fäga tilmig: Olyckliga Cleona! hvarföre fäi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:03:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnass/1784/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free