- Project Runeberg -  Svenska Parnassen / För År 1784 /
136

(1784-1786) [MARC] Author: Gustaf Regnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fig af unga blomftei*. Des gudömlige andedrägt
kändes genom hela Naturen : fnön halkade utför bergen,
flrömmarne flego Öfver fina bräddar, lkyarne flöto
fönder i regn, ängen gaf vågor och landtmannen
för-fkräcktes. . « . Han andades än en gång :
och’töcknet och toolnen flydde, en gladare himmel
återlkänk-tes jorden, hon drack åter in de flödande vattnen, och
ftrömmarne vältrade lig på nytt inom fina fäfrika
fträn-dcr. Den vikande vintren kom ej fällan om
nätterna igen, och lkakade ifrån fina vingar rimfroft och
fnöfmål. Stundom ropade han på de vilda ftormar,
fom kommo med hvinande läten ifrån Nordens
klyf-f tor y härjade i fkogen och uprörde hafvets afgrund. •

• . Men ännu en gång gaf Våren ifrån fig den alt
uplifvande andedrägien : och luften blef mildareen
tapet, hopväfd med driftig och fri hand af blomfter,
växter och brodd, utbreddes öfver dalar och höjder.
Nu började boken kafta fkugga , och föta fånger
up-fyltfe redan \^en mörknande lunden. Solen belkådade
vattnet, och vattnet gaf gniftrör* Lukter flöto i
luften > och herdens pipa upväckte det fofvando echo.

I, hvilkas bedragna hjertån, lika vintrens kulna
nätter , ej befökas af någon ftråle af glädje! fuckeu
ej längre bort edért lif, i tvekan och oluft. Må
deu trälande ärelyftnan, den brinnande hämden*
girigheten och den bleka afunden gräma fig ihjäl: 1 aren
ikapade til glädje, ocli qval fkymfar dygden och
oikul-den. Njuten idel välluft! förv eder är välluften! den
kännes och höres i luften, den grönfkar och forfar i
dalen» . . « Och I Varens egne vänner! I
blomflran-’ de ikönheter! flyn från ftädernas förgyfda häkten och
den flängda luften! Kommen! echo väntar at deltaga
uti oder glädje, och veftan at fpela uti edra krufiga
lockar, medan J daufen i dalen, vandjen i lunden *

clUr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:03:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnass/1784/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free