Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At kafta om en purpurflöja’;
Men ej des glefa väf förbjud
At här och där en fkönhet röja,
Som blottas utaf nöjets Gud.
Hvad mafterverk min fyn förvill ar 1
Jag ju min älfkarinna fer!
Hon talar, jag ej ttviflar mer, <
Och hjertat min förtjusning gillar*
29. Ode.
0 du! fora nu med penfeln föker ,
At breda ut cjit fnilles magt ,
Och lik en Ikapare föröker
Naturens undransvärda pragt;
Må du dit ftkna öga ftyra3
At hennes mäfterftycke fe:
Gå at BatlujUi målning ge,
Vid flagen af min ömma lyra.
GÅ at hans långa fvarta hår,
1 ftora iockar värdslöft fankaj
Gå fedan at en panna fkänka,’
Som liljans hela hvithet nar,
Och en fördubblad Ikönhet får
Af defsa tvenne mörka bågar,
Som hvälfvas kring et ögonpar,
Där hela Martis djer.ihet lågar,
Med all den ömhet Fröja har ,
Och äUkarinnan o^ifs frågar,
Om Kennes kärlek fegren tar. ^
Strö vidare omkring hans haka
Det lena fjun, den ungdoms - drägt,
Som födes utaf nöjets flägt,
Då förit vt känflans välluft fmaka:
Lik Zephirs ällkansvärda maka,
Af vårens förfta blickar väckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
