- Project Runeberg -  Svenska Parnassen / För År 1785 /
144

(1784-1786) [MARC] Author: Gustaf Regnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144 Svenske Parnassen«

? j

domare, fom fördömde mig« iom ropade ouphdrli*
geh at mina nöjen voro falika} jag förde med mig en
oöfvervinnerlig ledfnad, en afimakför mig fjelf, et
förtärande agg. Då det hånde mig,at ft in uti min fjifi,
fökte mina blickar undvika denna iyn: jag ikydde en*
fligheten, och kallade mig förlorad i Verldens, i för*
flröelfens flod, likåfom för at fly, at glömma mig
jjelf. Fiken efter nya Töremål, lopp jag efter en flitig*

fa af iållhet, fom altid undkom mig i famma ögon*
lick då jag trodde bibna denfamma. Lille main på«
flod," at jag en gång flculle hinna den, han förde mig
ifrån den ena viifarellen,’ ifrån den ena lögnen til detl
andra: jag kånde mer ån vål, at fanningen var långt
ifrån mig, och han förblindade hvarken mit förflånd
eller mit hjerta.

Min kåre Vilmönt! jag år nåra det ögonblick, då
vi ikolé förlika». Ja, Himlen hade flraffat mig. Un*
der denna flod af njutningar hade min ijål förblifvit
otilgånglig för nöjet} et flåndfgt behof förtårde hen*’
ne. Hon åtrådde, och kunde fjelf icke våi utreda hvad ’
hon åtrådde. Jäg döljde min belägenhet för min led*
fagare: jag inbillade honom, at jag roade mig
mycket, at jag var rått lycklig: men jag kunde icke
bedraga mig fjelf, jag ktinde ej undgå at kånna, det jag
var kan hånda den ömkansvårdafle af menniikor.
Huru många gånger jag dä iaknade våra famtal! de
ögonblick dår jag njöt min oflmlds behag! Acft! min vån«
det var er, det var. edra dygdiga och Tnblima famtal
förbehållet at låra mig kånna de verkeliga nöjen 1

Vi hade qvarftannat för någon tid i Bordeaux. Et
medelåldrigt fruntimmer låter anmåla lig, och begår
et enikildt lamtal med mig. Min betjenrag aftråder.
Hela hennes perfon vitiiade om den håftigafle invårtes

rö*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnass/1785/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free