- Project Runeberg -  Svenska Parnassen / För År 1785 /
147

(1784-1786) [MARC] Author: Gustaf Regnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ge lind händer, likafom kade hon nedkallat fig inför
Gud Ijelf. — Hvad felar er, Mamfell ?... i hvad
til-ilånd! . ;. Stig up» Dig up, jag ber! det år jag lom
borde kafta mig för ed ra fötter (och jag beundrade
med en flädfe tiltagande förtjusning få många förena«
de behag). Ach! min Herre, ropade detta tilbedjana*
vårda barn, jag vet altiammans. . . jag vet... Förlu*
(len af min heder blifver mig tjugu gånger
fmärtful-lare ån af mit lif.... ( hår fördubblar fig hennes gråt)»
Min Gud! jag kan då ej med mindre oner rådda mini
föräldrars lif!... Min Herre,haf medömkan med min
förtviflan. Efter detta grufliga offer måile jag dö, och
... dö vanhedrad!... Vid deila ord omfattar hon mi«
na knän, Iköljer dem med fina tårar. Min Herre,
fortfar höu fnyftande, jag har en far och en mor, fom
förgås i elände ... det är för dem, för dem ...

Hon kunde icke fäga mera: hennes ymniga gråt
förqväfde hennes röfl. Hvad jag då kände ikönhetens
välde! Hvilken fyn, at fe en tjuiande varelfe i forgens
lynne! Hvad des retelfer då vifa lig uti hela deras
tri-umph ! En ännu mågrigare drift fängflade mipa
hån-ryckningar: man fkulle fagt, at tvenne Guda-magter
uprefle lig och ilridde uti min jjjål: den fom talade til
mina linnen, viker; en art helig vördnad öfvervåldi-

{»ar, genomtränger mig; jag följer denna känfla, jag
er uti denna dödliga gudomlighet icke mera annat,
ån den rörande, den lubJima olyckan, Ijelfva
oikul-den med alla lina behagligbeter. Jag vil taga hennes
hand: jag känner henne darrande uti min;
förlkräc-kelfen utbreder lig öfver det iköna anligtet; hon villp
qvarblifva i lit bönfallande ikick; jag fäller mina blickar
på hénne . . . — Lemna, hitnmellka bild! (jag fökte
uprefa henne) detta ikick fom få litet palTar er! Det år
jagt detär jagfana hör nedkalla- mig för,er! Ach! fruk«
>? Ka ta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnass/1785/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free