Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pä Fyn den tappra Carl, med redan utftrlckt hafcd,
Sin kofa tecknat har, och män at fegren yrka,
Ej väntar, i fit lopp, at gå med all lin dyrka,
Som växer i hans fpår, för ögat ännu mer,
Som början af et Tåg, men ej des ända fer.
Så vågor pä et haf ge rom åt nya vågor,
Si vilar iig en brand med lågor öfver lågor:
Som mödan fåfilng fyns at hämma eld och våg,
Så fåfängt alt förfvar mot Svenika vapnens Tåg.
Den tropp, fom vaktar Fyn, en reft af förra dagen.
Af Dana fåfängt var på fältet återdragen
Och på den öpna väg, där Carl fin kofa ftyr,
Med nattens lifta moln för morgon-folen flyr.
Des ljus ät Norden vändtpå vintrens bäddar Adaofv
Och fldftar perlans fårg med glinder af rubiner,
Dår Sveiges ftolta Hår ifrän et kufvadt Bålt
I Vapenlyckans iken år förd/ från fält til filt.
Hon nöjd af fegren fyns, ea fruktad glaf ej räcker.
Men går med fåkra fteg och mera vördnad väcker.
En »iköld med kronor märkt hon utan högmod bår;
Men fordrar all den rått, fom man dem ikyldig år.
En ljuflig fålt-mufik, fom under tåget (kallar,
På vågen hela. Fyn ur flott och hydda kallar,
Som mötas vid hvart fteg och teckna under fiiö
Och isbetåckta Ikjul en rik och mågtig ö.
-Den luft-park fyns ej mer, dår ögat lig behagat:’
Den ftrånga vintrens Gud har Flora flyktig jågat,
Men hennes fpår betåckt och höljt en vifsnad kran»
Med ymnoghetens horn och öfverflödets glans.
Af jordens plundring ftin, han i en vålmagt blänker
Som krigets lyftna barn et ljufligt löfte (känker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
