Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ån dig til Jofurs thron Franklin vid lunden leder,
Dår han ur örnens klor har dundrets viggar ryckt;
Ån du i fjålens djup med Lacka dig tringer aeder
Til tankans förfta flygt.
Du endaft mågtig år at ftiga i det höga
Och,helgedomen nå, dår flg Naturen ftångt.
Åt anig, at henne fe, i ftållet för dit öga,
Har hon et hjerta ikånkt.
Et medfödt verlds-förakt, en aflky för at trångas
Pä lyckans Ikådeban , dår hopen ikockar fig.
En ftnak för enflighet, at fjerran uteftångas
Från arga dårars Vig*
f
Hvad gudar i mit tjåll min enflighet förnöjde!
- Etuden*;, Sanningen och framför alt den gud,
Hvars fpel Olympen rör, men fnart jag åfven röjde
En tomhet i hans ljud.
Jag flulde mig vid alt — Natur! jag i dit iköte
Den lörfta fåjlhet rönt fom himlen mig befkirt,
Du förde mig på nytt i mina gudars möte
Som blef mig dubbelt kårt
Hvar råkade jag dig? I Philofophens hydda
Har jag dig mulen fett pch vahftåld i,palats.
Ån faknade den gud, fom Ikulle ftiig belkydda,
Sin råtta ikädeplats.
"Mra
»
*) Det år fvårt, at tillåta et ftFranfyflct ord ifpråket,
men kanlke ånnumera, at upgifva et Svenikt i ftållet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
