Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se jorden (jelf, at fruktfam bfifva,
J\f landtmans hand fit fro begår, m. m.
Hvad flora tafior en fadan penfeJ, efter en Thomp-
fons och Lambcrts utförligare planer och friare
af-handliugs-fått, (kulle gifvitofs, torde tillåtas mig at
vid detta tilfålle åtininflone gifla. Men deffa fviter af
mindre tafior, ty få kunna deila Qvåden anfes, hafva
den förinonén, at med låtthet kunna genomgås, ofta
och nåra betraktas, åfven utom ordningen, och’altid
med nytt nöje, i anfeende til den rika teckningen, fom
i få drag innefluter ia mycket —
Åt kårlek Våren helgad år.
Skalden fåfterfig något vid denna omflåndighet. Ifko*
gen, dit han drages af foglars fång, dar fjelfva klippan
förbytt fin vildhet, och dår kårlek hörs från hvarjo
qvift, finner och befkrifver han en tjader-lek; och i
hagen, i anledning af löffprickningen * äfven något
hithörande:
De fpåda 16f i dagen titta, j
HJen fnart ur fina bojor fpritta
Och breda ut fit ftolta krus,
Som unga hjonlags bon betåckeri *
Med flcuggan ner i dalen rå eker
Och fiågtar med et fagta fus.
Tranornas och fvalans återkomfl. — Men nu vånder
fig Skalden til hafvet och de nya fcener, fom Våren
dår frambragt. Et prof, huru digter kunna pryda
Naturen, utan at vanflålla henne, är detta:
At hafvet i befittning taga,
Du féres, Vår ! r fHémmars brus,
Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
