- Project Runeberg -  Svenska Parnassen / För År 1786 /
31

(1784-1786) [MARC] Author: Gustaf Regnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig, af hon blott älfkar*mig, blott mig för min ikuld;
hon fkal ej förmoda det angeilåma bednigeriet jag
under ew forflalÖ alfvarfamhet fpeJar henne. Hon (kal
komma utan at våntä något: och nöjen ikola allellådes
öfverraika henne. O! hvilken förtjusning för mit
hjerta, då hon, i det jag införer henne i denna boning,
flannar uti en ljuflig förvirring, rodnar, ler, tiger och
betraktar altfammans, fedan käftar et vanligt öga på
mig, klappar ömt mina kinder, och med en kyfs
be-ftraftar mit bedrägeri! — Då förer jag henne i denne
kammare: Se har, min Emilia^ tager jag, hår har
Naturen förfamlat alt hvad vackert hon åger, til at för*
Iköna d/u boning; men alla defia fkönheter vika för
den fom bebor detfamma. Då förer jag henne genom
den fkuggrike gången i den doftande löf-hyddan:
huru lyckfaliga fkola de flilla aftonflunderne dår ofta tråf- ’
fa ofs! Med armarne om hvarandras lif och hjerta mot
hjerta Ikole vi dår fitta och fe fvanen plöja fåror i
oåm-rnen, eller (kole vi, hand i hand, vandfa igenom de
blom firande fålten, och om intet annat tala ån kårlek
och lycktalighet. ,

Se, min Emilia, få lycklig år jag redan blott
genom förcflållningen, huru lycklig jag ikal göra dig!
Och defla förnöjda flunder fkulle du vilja betaga 111ig?
Ser du ej ånnu, huru mångfaldigt du betalar mig,den
lyckan, fom jag dig bereder, och huru rikligen du
genom en fan förnöjelfe ertatter den i fig fjelf döda
rikedomen, fom jag bjuder dig. O! min kårafle, tro, at jag
ingen annan lyckfafighet kånner, ån den jag njuter
delad med dig. Jag fkulle förlora tufende nöjen, om du
kunde fåtta en lika förmögenhet emot min: och
tan-nerligen, min Emilia, åfven då jag åger dig, vore jag
i den håndelfen vida mindre lycklig, ån jag nu innan
kort (mit hjerta klappar vid åtanken af detta
ögonblick l) i Ijelfva verket (kal blifva!

IV.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnass/1786/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free