Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så ock når Kårleks-Guden fårar.
Når iågor uti hjertat bo,
En ållkling ofta i fin yra,
Faft ovan vid Apollos lyra, . ,
Förmåtna ilag på henne ger.
¡Sin eld, fin kårlek han förklarar,
Och Echo glad des fång befvarar:
I unga Skalder ! fpeglen er.
Ach ikynden at min lara höra.
Jag dock förmåtit ej begår, ’
At oforfaren andra föra
En våg dår (jelf jag främling år.
Nej, at ur tvekan eder fåtta,
Jag går at lekande beråtta
Hur gelf jag dyrkat Cypris lag,
Hur Themir eldat förft mit fnille.
Då jag på harpan fpela ville
Min kårleks brand och des hehag,
•
Mit unga hjerta föga kåndo
*Pen ljufva vålluft Fröja ger,
Då ödet mig til Themir fånde*
JWit tjufta*öga henne fer, .
Des fkönhet mig i bojor kallar,
.Mit tånda blod af kårlek fvallar,
Jag yppar b^dd mit hjertas brand
Til Themir mina fuckar våga:
pen iköna gillade min låga
Qch kånde ijelf Cytherens bandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
