Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV.
Gamle Adam
Det forderf Naturen åger,
Gamle Adam heta får;
A t han enfam dårför rår,
Hor man aldrig Skriften fåger*
Han ikot Ikulden på fin fru;
Hon på ormen vånde felet; ’
Adam fvaislos i det fpelet
Hela bårdan bår ånnu.
Adam vår for lått at locka;
Han bor ikåmmas for lit brott:
•Den af honom årft fin lott,
Må ej på fin oikuld pocka.
Låttro blir då manfolks fel,
Låt det Gamle Adam heta:
Göra nog at dårmot ftreta,
Utan at ha Evas deh
Eve Dåttrar! jag er beder,
Sopen rent for egen dör*;
Kanlke J ej vetat förr,
Hvad jag nu vil fäga eder;
- Det var lyftnad hös er Mor
At i pragt och vålluft lefva:
Låt det heta Gamla Eva,
Som fä djuj)t hos barnen gror,
■ akb rrjgjga» a*
Va a 4 xv. Vin
°)Utar öfnmgar afSålftapet Vitterlek, Del.2. Stockh. 1762.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
