Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bragder, men gör hon studier till sitt handtverk, så blir
hon pedant.»
Men malcontenterne jemrade sig åter, att deras
mästar-innor ville, att manfolken skulle likna dem i allting,
undantagandes i könet, och ha dem i öfrigt alldeles till qvinfolk;
dock Adam svarade: »Aren I sådana narrar, så skolen I få
råda. Jag ser många qvinnojunkrar, som redan undergått
en sådan förvandling, men det förlikar sig med deras natur
som ler med långhalm, och säkert tycka beskedliga
fruntimmer intet sjelfva derom.»
Vidare sade Adam: »Nu måste jag le, se på den blyga
ynglingen borta i hopen, som är så rädd för att synda mot
affektations-vanan, att han intet vet huru han skall hålla
händerna; än sticker han dem här, än der; när han bugar,
så ser han sedan med häpenhet på alla, om han gjorde rätt.
I det samma kommo några lärde och poeter fram, som
med reverenser presenterade sina verk och verser, hvaraf
de något uppläste, men Adam sade: »Barn, I ären födde att
bli skomakare. Sylen anstode er bättre än pennan. I
handtverk haden I gjort gagn och behag, men icke i studier.
Gåfvorna äro mångahanda, och hvar och en bör skärskåda
hvilkendera han fått.»
Derpå framsummo i sakta fjät några prester, alldeles
försäkrade, att de skulle få en karess af gubben för hvar
gäng de nämnt honom i predikningar; men när den
konst-fromma gången redan misshagade honom, livad skulle da
icke de utcirldade orden och tvungna souveräna målföret
göra, som späckades med rosor utan lukt? Tänk, om han
hade sett en del i predikstolen med komediant-affekter, eller
ock huru oanständigt de kasta och vrida sig der. Adam
sade dem korteligen: »Slikt lappri är onödigt i edert dyra
embete.» Deri bestod hela karessen.
Det är mig omöjligt att minnas eller nu kunna beskrifva
alla dem, som denna gång skämt ut sig för farfar och
mormor. Det vet jag att Jafets fader höll denna
förmaning: »Mina arfvingar», sade han, »låten nu vackert se,
att I intet så illa vanskapen er, som I hittills gjort. Den
ene tage icke ens annors pund och vanrykte sitt eget:
Pröf-ven eder sjelfva hvad skaplynne I egen och blifven dervid,
så skolen I på hvar annan märka, att icke ett är, som icke
är behagligt i sitt slag, när det rätt brukas. En trumpen
kan vara behaglig med sjelfva sin trumpenhet o. s. v. Dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
