- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
82

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Här finnas hjonelag af så olika makar, att hustrun är
så stor som en jättinna, men mannen deremot så liten,
att han kan ligga och sofva i hennes toffel. När hon är
vid godt lynne, tillåter hon den lille mannen att trafva
och spatsera på sig hvart han vill, och när lion går ut på
visiter eller i samqväm, sätter hon honom i sin barm eller
muff, der hon matar, tuktar och handterar honom som en
af de smärsta papegojor. När den minsta skakning sker af
någon annan, springer han in i sin fristad, och när åter
hans beskydderska är vred, skälfver det lilla kräket som ett
asplöf. När han stundom gömt sig för henne i någon af
hennes fållar, mystrar hon åt honom, då det skall vara väl,
och då kommer han framhoppande; men är hon ogunslig,
så ger hon honom en liten knäpp på nosen, när han tittar
ut. Det är allt för löjligt att se de små mandjuren i sina
mästarinnors händer.

Här finnas gifta män, som jag menar vara förtrollade.
De tåla allt annat folks ögonstrålar, men så ofta de få se
sina egna hustrur, bli de förvandlade till pinnsuggor,
igelkottar, vildgaltar, björnar eller dylika odjur, så att de
beklagliga makarne gå liksom på lifvet i hvart fjät. Gud
hjelpe de stackarne till rätta igen!

Här fins folk med tvära ansigten, sura ögon, skarpa
later o. s. v., som äro mållösa i allt menniskospråk, men
morra och knorra i ett oaflåtligt knorrande, så att man aldrig
roligt kan tala, tänka, läsa, skrifva eller sofva, der sådana
äro inne.

Här finnas menniskor utan tungor, som tala sinsemellan
med ögonen, hvilket de hålla för sitt ljufvaste och tydligaste
språk, liksom det är det tystaste. Dessa kreatur äro i hvars
annars ögon ganska sköna och behagliga. Jag skulle intet
kalla dem missfoster om icke för det underliga språkets skull.

Här finnas vissa skepnader, som väl i sig sjelf äro
ingenting mindre än missfoster, men i anseende dertill att sä
många intet kunna fästa ögonen på dem utan att bli
huf-vudyra, kallar jag dem så. Man skall ha goda essenser
tillreds, om man skall slippa yrseln, och jag råder alla våra
tappre ynglingar att intaga goda preservativer om morgonen,
så framt de vid dvlikas åskådande vilja undvika att bli
hjernvilla om dagen.

Här fins folk, som ha öron och munnar öfver hela
kroppen: ett öra och en mun, ett öra och en mun, tätt vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free