Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. Jag tillstår, här är en föränderlig verld; på nåd,
gunst och vänskap är ingen stor räkning att göra, kärleken
har sina afsigter, troheten lefver på intresse. Min vän
kysser mig i dag, i morgon stänger han sin dörr för mig. Jag
förtjenar intet många gynnare med mitt bästa vett och
samvete, jag vinner dem med mitt slafveri under deras vilja,
och ofta när jag som trälaktigast svettas för dem, kunna de
öfvergifva mig af en kapris, helst när mitt välförtjenta
an-sigte börjar bli dem ledsamt, och de finna sig pligtige att
vara mig tacksamme. Då är jag förlorad utan hjelp, då
sannas på mig den hedniska läran, som först väljer sig ett
lekelam, sen smickrar och klappar det på allt sätt, sen
berömmer och tillbeder vädurens horn, hvithet och ull, sen
bekransar honom med blomster och sist offrar honom till
gudarne för sin lycka. Skall jag åter bibehålla mig, så skall
jag som en million andra äta med alla och hålla med
ingen. Men kära Johanna, af det sinnet skall du aldrig
finna mig.
J:a. Ack, käre Johan, vi vilja dra oss ur detta
förtretliga väsendet; vi ha vår föda ändå. I öfrigt vill jag
heldre spinna än tigga. Låt oss bygga vår ro i enslighet,
låt oss slippa att sätta kött till arm.
J. Ack roliga stillhet! förnöjliga stunder i ett litet fritt,
ordentligt och oskyldigt hushåll! I lycklige landtbor, som
sitten i edra vrår och hören intel annat buller, än det Gud
och väderleken gör! Vårt galenskaps brak hinner intet till
edra öron utom genom sagor och ovissa tidningar. Om I
allenast vissten er sällhet!
Men håll nu, godt folk! Argus vill ock tala ett ord i
arket. Det är sant, att en dygdig menniska, som långt från
bullret i en nöjsam stillhet känner sig sjelf, uppbrukar sitt
pund och nyttjar ett ljufiigt umgänge, har ett ganska stort
och högt öde. Hvilkendera skall jag kalla större herre,
antingen den ansenlige Dion här i staden eller min vän
Ti-tyrus, som bor långt härifrån på en rolig landsbygd? Den
ene har öfver tusende dyrkare, den andre tre eller fyra
vänner; den ene är på några tusende tungor, den andre i
tre eller fyra hjertan; den ene blir utspanad och anmärkt
till minsta steg och ord, den andre får gå och tala som
han vill; den ene skall vara regelbunden till minsta plagg
och timma, den andre nyttjar en ordentlig frihet; den ene
ser sin fiende bredvid sig och nödgas fira honom, den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
