Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der stillas hetsighet i mera kyligt mod,
Och hettan spädes ut i mindre glödgad blod;
I strida strömmens kraft han utan skräck sig slänger,
På halsen liurtig man för vestanvädret svänger;
Han gnäggar i sin lust mot ekots fröjdesvar.
I rädslan för hans kraft till botten necken far.
Virgilius, den odödlige skalden, som än intei haft sin
öfverman och kanske icke sin like, sätter vår häst i ännu
vackrare dag:
En stolt och hetsig häst, när långt ifrån han hör
Krigsluren, vapenbrak och folk, som folk förstör,
Uppreser örat qvickt, af ifver strax han flämtar
Och smickrar ädelt mod med lek, som intet skämtar:
Han sparkar jorden upp med snabb och kitslig fot
Och mödar ryttarns hand med höga satsers hot.
Hvar ställning i hans kropp förnäma ämnen delar,
Och kring en frodig hals hans man med stolthet spelar.
Hans liof en senig fot mot fältet väpnad gör,
Och för hans bång och språng man jordens darran hör.
Af tapperhet och kraft hans runda bringa jäser,
Och ur er hurtig nos han tjocka molnen fräser;
Hans gnäggan långa dön i höga luften ger,
Och ögats djerfva eld ger blixtran hvart han ser.
Så snart han tygeln får, hvarom han sig bemödar,
Inrusar’n som en blixt bland mord och tusen dödar.
Lucanus talar mycket lifligt om hästen sålunda:
När hela nejden fylls af folkets gny och brak,
En öfvermodig häst. som stått i fängsel spak,
Af ifver fradgar, slår, gör språng och betslet biter,
Tills han sig ändtligt lös med dubbla krafter sliter:
Hans vighet rödjer bort allt stängsel utan nåd
Och ritar taltet ut med ädelt öfverdåd.
Den store engelske poeten Pope, hvars rykte trotsar
tiderna, gör på ett ställe sådan beskrifning:
Sitt mod en kitslig häst i livar en åder bär,
En liflig Ögats eld det vida fält förtär,
Han ängar, bäckar, berg tycks redan öfverilat,
Försummat tusen språng, när han en blink sig hvilat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
