Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hans tjenstehjon sparade ingen flit. Men det sägs derhos,
att de ock intet sparade fodret nog, liksom i Bländas tid,
utan att Grållen fick öfver sin höfva. Han gick, sade man,
i ängen, innan hon var slagen, så alt gräset gick honom till
bringan. Vare huru det vill, så blef hästen fet deraf och
qvick, men temligen yr, så att han intet gerna ville under
sadel. Frej tog likväl rätt på honom och red honom så
hurtigt, att det var en lust åt. Det bar så till i de dagarne,
att Frej skulle bli måg hos Holger på On; men innan dess,
kan jag tänka, ville väl svärfadren se, om riddaren var karl
för sina sporrar. Holger blänkte på sin Brunte, och de redo
kapp hela tre slag kring fälten flinkt och ifrigt; men huru
det gick, så blef Holger efter, och Frej vann bruden med
all ära och höfvisko. Med allt detta hade ändå hästen af
de goda dagarne sina små nycker. Han hade stundom
ängen och den goda hafreblandningen i hufvudet, när han gick
under öfning. »Hå, hå, busser», tänkte Frej, »vet du ett,
så vet jag ett annat; vi sku väl få råd!» Han lät göra sig
en art af betsel, som kallades kapson, och då måtte Grållen
hålla här, allt efter som Frej ville. Han gick då sedig,
stackare, som ett lam, fast han var hurtig som ett lejon.
Han blef tillriden med snällhet, och de bäste ryttare hade
nöje att se, huru Frej tumlade sin häst. För skänkeln och
den minsta hjelp hade Grållen vördnad i livar blodsdroppa
och blef ett prof i sitt slägte på all god gång och
skicklighet — kortligen, det var nu ett skönt kreatur, och Frej
satt väl till häst. Frej var god hushållare och tålte intet
tramp i gräsvallen. Grållen fick derföre intet frihet att gå
och gona sig hvar han ville; hans foder blef honom riktigt
utmätt, intet mer och intet mindre. Deraf bade han dock
god trefnad och beviste mot alla vild kladdar, huru
helso-samt det är att lefva i ordning.’
Frej lemnade Grållen åt sin son, den modige’ Härkuller*),
som så vida är känd i alla härader. Det var en kämpe till
att rida! Grållen fick ingen skörbjugg i lifvet under honom.
Han ärnade först rida dust med Holger på Ön, som han
fick se till häst; men i detsamma fick han höra, att en far- •
lig hop boskap och småkreatur voro inkomne i ärtåkrarne
på andra sidan ån från Holmgårdshagen**). Han sam med
Grållen öfver stora Bält-elfven och lät köra ut dem eller ta
*) Carl XII. — **) Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
