Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de förstå halfqvädna visor. — Eljest kan jag berätta
den benägne läsaren, att jag i detta verk brukar all
försig-tighet; här regerar en djup eftertanke, som väl kan synas i
den minsta rad, och min varsamhet utsliter vid hela detta
arbete intet mer än en enda penna, så lindrigt och löst
löper hon på papperet. Ty jag är så rädd för de
förskräckliga kritiker, hvarpå denna tid är så fruktbar, att jag ryser,
när jag tänker derpå. Det är likväl grufligt, när man
besinnar, huru all en stackars menniskas ära, för hvilken hon
så länge mödat sig, kan genom en liten lapp, som löper i
tysthet från hand till hand, i evärdeliga tider kullkastas!
Nej, bättre har jag aktat mig: jag känner styrkan af sådana
dvergar, jag har intet lemnat dem minsta hugg på min
välgrundade heder i dessa förträffliga tankar. —
Nu, för att komma närmare
in i saken, så är detta fynd gjordt
för några år sedan intet långt
härifrån, vid en mycket bekant gård.
Det är af koppar och till anseende
sådant som denna ritning utvisar.
NB. Den vise Fornjoter säger väl,
att detta fynd skall ha varit vissa
tider i dagsljuset och åter vissa
tider förborgadt, att det under
vissa regeringar skall 1m varit
be-grafvet, men dess emellan i bruk,
att det i några år varit gömdt i
första århundradet, se’n i det sjunde,
se’n i det nionde, se n några
gånger borta, och framme i det
fjortonde och i början af det
femtonde, se’n i början af det sextonde, se n från 80-talet till
1719 —; men jag lemnar allt sådant och håller mig endast
vid sagan om dess upptäckt och se’n vid dess uttydning.
. . . Det hände sig en gång vid ofvanbemälta gård, att
en liten menlös ilicka gick ut en afton för att söka efter ett
bortkommet lam. Rätt som hon gick i skogen, fick hon se
ett stycke ifrån sig liksom en lampa brinna; men ju närmare
hon kom dit, ju mer försvann elden, och när hon kom fram
till stället, så såg hon ingenting. Sedan hon strax derpå
funnit sitt lam, koin hon hem till sin matmor och berättade
hvad hon sett. »A», sade gumman, »det är intet nytt, det se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
