Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är en bedragare oeh långt från ärligheten, som intet menar
som jag. Jag har ett så redligt hjerta för det allmänna,
jag är så nitisk för dess urgamla heder, att ingen deruti
kan öfvergå mig. Huru är det då möjligt, att den kan
mena land och rike väl eller, kort sagdt, vara ärlig, som
intet gör ett med mig i alla mina tankar"? Omöjliga saker!
Till exempel:
Alcestes tror fullt och fast, att detta fynd är en liten
kopparkittel. Hans skäl är, att det ser just så ut som en
kopparkittel, att en blind kan känna derpå, att det så är,
och att det intet kan vara annat, emedan ett så tillverkadt
ting aldrig annars varit brukligt, men hans skäl voro lätt
kullkastade, om jag ville göra mig möda–Tokigt bevis!
Det är en kopparkittel för det, att det är en kopparkittel.
Så skall jag då just tro mina ögon och händer. Skall jag
intet snarare tro en upplyst mening, en hurtig vilja och det
ljus, jag upptänder mig i forna häfder och nya rön? Men
låt oss gå närmare på saken. Man känner väl Alcestes,
man vet väl hvem han umgås med och hvem han håller
sig till. Noscitur ex sociis: sällskapet röjer honom. Han
är intet så ren i närvarande omständigheter; dessutom vet
man väl, att han har varit fördjupad i gäld och skuld, man
är ock intet okunnig om det tal, som gått öfver hela staden
om honom och Lysandra — med få ord: jag råder den
beskedlige läsaren att intet umgås med en så svart karl som
Alcestes.
Philarethus påstår med samma skäl som Alcestes, att
detta är ett kärl af koppar. Af koppar nekar jag intet att
det är; men att det varit ett kärl, nekar jag i högsta måtto.
Huru skulle en förnuftig menniska kunna tro, att en drake,
ett så dyrlegdt och ovanligt djur, skulle ligga och bevara en
sak af så ringa värde som ett kopparkärl. Dessutom, när
jag, som har sådan insigt i sakerna, är af en helt arinan
tanke, så kan Philarethus intet annat vara än en ljugare. —
Himmelen vete med hvad rätt han för en tid se n vann sin
process. — Han gör sig förskräckligt högnödig hos höga
vederbörande, och man vet, att hans hustru är full af sqvaller.
— Men ingen ting förtryter mig så högt, som att Phocion
försvarar samma mening.
Phocion har varit berömd för mycket förstånd och
ärlighet, men nu tillstår jag, att jag förlorat för honom all vänskap
och tvcke. Så ombvtliga äro menniskor: man vet rätt nu
J j C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
