Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berättelse om St. Ramborgs Järtecken, som förtjenar
att läsas. Deruti ser man underverk, huru blinde fått sin
syn, döfve sin hörsel och dumt folk förstånd i de
angelägnaste sysslor på några veckor.
Det Florerande Scerige från 1420 till 1520.
Starkotter Aludrängs Saga, som jag på det vänligaste
anförtror i vår kära efterverlds händer. Hon innehåller
konsten att vara vid godt mod, fastän man är fattig och sliter ond t.
Sagobrott om Styrbjörn den Starke, som jag uttolkat
ur villrunor, hvilka ingen kan läsa mer än jag och den
lärde Reductionius; han är nu död, och jag är den ende.
— — Men det vore för vidlyftigt att uppräkna dem alla.
Allt nog att jag berättar af hvad art de äro. Jag tackar
redan alla mina kära landsmän, från den högste till den
lägste, för den godheten, de behaga visa dessa mina verk,
när det en gång kommer så vida, att de få läsa dem.
Dock, jag måste återvända till mitt fynd igen. Det
starkaste skäl, man har emot denna hjelm, är dess storlek.
Man säger, att en menniska, som burit en sådan
hufvud-bonad, skall åtminstone ha varit 7 alnar lång. Men jag ber
mina motståndare besinna, att det folk, som nu lefver, skulle
synas som små dvergar emot våra gamle förfäder, om de
skulle stiga upp. »Här i nordlanden ha tillförene bott Resar
och somt Half-Resar», säger Hervara-Saga p. 1., men de små
bytingarne på den tiden räknade för en särdeles lycka, att
bli Jättarnes svärföräldrar. Jättarne gifte ock med dem sina
döttrar, så att allehanda folk blandades tillsamman; deraf
äro vi blifne så små. — I de äldsta tider voro Jättar
sällsynta, de voro en tid så många, att jorden syntes dem för
liten; de ville högre upp, som min favorit Ovidius Naso
säger:
Affectasse ferunt regnum coeleste gigantes:
Himlen sägs vara stormad utaf förskräcklige Jättar.
Att desse Nasoniske Jättar ha bott här i norden, ärnar
jag i ett särskildt verk bevisa. Betraktom allenast, jag ber,
att Kung Sigurd af Hunaland var så hög, att när han gick
i en blommande rågåker, så räckte icke ett ax upp till
doppskon af hans värja, derom intyga våra Sagoflockar, och
af Götriks Saga finna vi storleken af den faslige Grimer,
Villrunor, förmodl. = lönrunor (ett slags kompliceradt
run-alfabet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
