Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet ej hvart de famla,
Som er för gamla ta;
Nej, vi ä’ rätt de gamla,
Den äran få vi ha.
Vår verld sig nu beropar
På ålder, klok och stolt;
I voren unge glopar,
Då verlden gick i kolt.
I lefden som i dvala,
Enfaldigt, fromt och fritt:
Knappt vissten I omtala
Det kära mitt och ditt.
Er rang, er piats, ert bästa,
Allt lät’n 1 gå förbi,
Och hvar en var er nästa,
Som skapad var som I.
Men att man så förliktes
Förtjenar näppligt tack:
På gods ej mycket sniktes,
Der mest var fattigt pack;
Der kunde ro ej fela,
Ty den om intet rår
Har ingen ting att dela
Och sällan trätor får.
Der blott förtjensten lyste
Der var strax adlig hjelm,
Och den blott skrymtan hyste
Den var hos er en skälm.
Den blott till dygd var födder
Den var af kungligt blod,
Och fast han kom från slödder,
Så togs han dock för god.
Er vänskap gick som tjuren
Den dumma stråten fram:
Månn’ vår har den naturen?
Nej, bort med sådan skam!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
