Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så vill ju Fredriks ära,
Så vill ju svensker tro:
Att Carl i hjertat bära,
I Fredriks fred och ro;
Som lam vi vilje dyrka
Ulrikas ädla dar;
Men lejons mod och styrka
Bör verlden se här qvar.
Då kan vår fred uppblänka
I skönsta segerdrägt;
Då är ej Sverige enka,
Då skrifs på grafven käckt:
»Här rostas väl en glafven,
Som var af blod så röd,
Men den är här begrafven,
Som aldrig blifver död.»
Ode öfver slaget vid Villmanstrand
den 23 Augusti 1741.
Ännu klar vår himmel blänker,
Ännu lefver Sveriges Gud;
Med sin gamla nåd han tänker
På vårt nya vapenljud.
Svenska hjerta! Fäders ifver,
Som min sång enfaldigt drifver!
Kufva ned allt skryt och pock;
Härars Gud till evig ära
Skall du endast offret bära
Af en slagen fiend’s flock.
Ur den mörksta vrå på jorden
Kom ett slägte nyligt fram,
Som en öfvermakt i norden
Sökt med högmod och med skam,
Folk, som än i dvalan pustat,
Om ej Sverige det uppdustat
Eller frälst från egna kif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
