Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vandringsman! den förra leder
Till förderf, fast han är skön,
Men den andra dig bereder
För din möda evig lön.
Fjerde Söndagen efter Påsk.
Jag ser hur allt mig stundom sviker,
Båd’ hopp och lycka, skygd och nåd,
Blott till förderf mitt öde fiker;
Men allt är Guds fördolda råd.
Långt mer än jag vet Han mitt bästa,
Min ängslan snart kan bli min fröjd;
Sin vilja till hans vilja fästa
Ar derför all vår vishets höjd.
Tionde Söndagen efter Hel. Trefaldighets-Söndag.
Vi plågas i så ljufva bojor,
Som vår natur oss dagligt ger;
I kungars hof, i låga kojor,
För ingen ting man tårar ser.
Men när de rena hjertan blöda,
Det sker i bättring, kors och bön.
Den enda sorg är värd sin möda,
Som får en evig glädjelön.
Sextonde Söndagen efter Hel. Trefaldighets-Söndag.
Fast döden hvar och en förskräcker,
Så måste dock en hvar deran.
Du himlahjelte, Gud och man,
Som oss till högre lif uppväcker,
Som dödens bojor sönderslet,
Hjelp oss vår mensklighet att tukta
Och hvarken önska eller frukta
Den stund, som Du allena vet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
