Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Ambjörn han axlade kappan grön,
Till jungfruburen månde han uppstiga:
»I sitten i fred, stolts Ingeborg så skön,
Min kärlek kan jag ej förtiga.
Till Hofva är stolt, men Engsön har tusende nöjen.
»Jag har mina suckar upptäckt med behag
För källor och skuggrika lundar,
Jag kan utan eder ej trifvas en dag,
Eder hand är allt hvad jag åstundar.»
Till Hofva är stolt, men Engsön har tusende nöjen.
Stolts Ingeborg hon virkade det röda guld,
Hon rodnade på kinden den sköna:
»Herr Ambjörn, I hafven städs varit mig huld,
Men skall jag så dyrt eder löna?
Till Hofva är stolt, men Engsön har tusende nöjen
»Jag ärnade på Engsö, så fri för besvär
Och utan att min frihet bortspela,
Bland hundrade holmar och fagra skär,
Mina dagar i högtider dela.
Till Hofva år stolt, men Engsön har tusende nöjen.
»Men efter I mig från herr Håkan han frälst,
Och efter jag er oro kan lindra,
Och efter jag vill äga er allrahelst,
Så vill jag eder önskan ej hindra.»
Till Hofva är stolt, men Engsön har tusende nöjen.
Och det var herr Ambjörn, hans hjerta fick ro,
Han gick för hertig Erik med gamman:
»Och hören I, min herre, jag är eder tro,
Fästen mig med eder fränka tillsamman.»
Till Hofva är stolt, men Engsön har tusende nöjen.
Och hertigen svarade med vänligit tal:
»Din önskan vi gerna tillstädje.»
Och bröllopet stod i höga lofts sal,
Och Engsö blef uppfyldt af glädje.
Till Hofva är stolt, men Engsön har tusende nöjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
