Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min störsfa fägnad är dervid,
Att jag får henne ha i frid.
Idyll.
Tänk hur orätt i verlden går:
Jag har nu väntat i tjugo vintrar och mera,
Men ingen fästman ännu jag får.
Jag tror, att nu lär en jungfru-stjerna regera.
Flickor utan tycken
Hålls för mästerstycken,
De ta bort till männer
Alla ungersvenner.
Rätt nu fins inga flera.
Mina vantar jag redan har
För tio år sen, och femton par äro klara,
Ett till spelman och ett till far
Och ett till mormor och tolf till hvem det må vara.
Lärftet är ock färdigt,
Allt är Pelle värdigt.
Ej hos mig det håller,
Men hvad gossen våller
Må väl bispen förklara.
Grangårds Malin, sätt näsan opp,
Du vill väl segern ännu en gång mot mig vinna,
Jag har två ögon, de ge mig hopp,
Ho vet, om en gång för dem ej dina få rinna,
Och om ej vår källa
Plär sig falskt förställa,
Ar min hy mot dager
Af de rosor fager,
Som man sällan plär finna.
Pelle tyst bak en buske låg,
Han sade: »Karin, hur kan ditt sinne så skiftas?
Du är ju alltid så stor i hog;
Du undrar ofta, hur nånsin hjonlag kan stiftas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
