Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och återger det i de mest skiftande toner. Än beskrifver
han den förfärliga orkanens härjningar ute på hafvet, än
skildrar han manskapets och befälets lekar och förlustelser
om bord, än ger han en humoristisk teckning af de olika
nationernas seder och bruk, än är han uppe på kusterna
för att samla naturalier, dock icke så mycket i
naturvetenskapligt syfte (med ett vördnadsfullt knäfall nödgas han
utbedja sig förlåtelse af »vår store riddare» von Linné), utan
i — moraliskt.
Wallenberg har ofta blifvit klandrad för sitt allt för
grofkorniga skämt, och man har — icke utan skäl —
funnit hans skildringar väl ofta öfverskridande gränsen för
det passande. Man kan heller ej förneka, att »Min son på
Galejan» har många ställen, som i detta afseende saklöst
kunnat vara borta, och andra, der uttrycken utan skada
kunnat mildras. Men härvid får man dock alltid taga i
betraktande, att hans tid i detta afseende var mindre
nogräknad än vår, och att dylika drastiska teckningar då vida
mindre än nu sårade den goda tonen — man behöfver
blott tänka på hvad Dalin inom sjelfva hofkretsen kunde
tillåta sig. Och betraktar man Wallenbergs skrifsätt närmare,
så finner man lätt, att den osedlighet man förebrått honom
ligger mera på ytan; der ämnets art påkallar allvar och
värdighet, der sårar han aldrig läsarnes finkänslighet. Han
var ofta grof men aldrig frivol.
Likasom Dalin var han en äkta nationell författare.
Icke blott genom sin öfverallt framträdande patriotism och
sitt intresse för Sveriges storhet, utan äfven genom de former
han valt för att framställa sina tankar. Hans prosa, både i
reseskildringarna och brefven, visar en stil, som tagit ett
ytterligare steg framåt sedan Dalins tid. De dryckes- och
kärleksvisor, som finnas inströdda här och der i hans skrifter,
äro en länk i den kedja af nationell vislyrik, som ända från
1500-talet genomgår den svenska diktningen, och som fått
sina yppersta målsmän i Dalin, Bellman, Franzén och Valerius.
»Min son på Galejan» erinrar i ton och
behandlingssätt ganska mycket om de skildringar, Dalin under sin resa
hemsände till sina förnäma gynnare och vänner. Då
emellertid dessa voro afsedda endast för en liten krets och
följaktligen aldrig noggrant utarbetades, har deremot Wallenberg
synbarligen nedlagt stor möda på utarbetandet af sin
rese-beskrifning. Han är medveten om att hafva skapat en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
