- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
291

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stridande mot Euclides, som bevisar, ait en rund fyrkant är
omöjlig. Likaså ha de en trolltingest, med några
påskruf-vade glasbitar, hvarigenom de kunna läsa i solen utan att
vända ögonen åt henne, ty den hexar ned henne högst ifrån
himmelen intill sjelfva vattubrynet, hvarest hon ser ut nästan
som en röd filtmössa. Denna tingesten har ieke mer än tre
hörn, men lika fullt får han heta en åttkant eller octant.
Det är ju att slå mathesen ideliga örfilar! —Man hör här
mycket talas om båtsmans mat, konstapels mat,
timmermans mat o. s. v. I början trodde jag, att det var sall
kött eller stockfisk; men när jag såg, att det var lefvande
menniskor, misstänkte jag båtsman, timmerman och alla
andra med mat i ändan att vara antropofager; kunde derför
i förstone intet annat än se surt på dem, såsom jag kom
ihåg den store menniskofrätaren Polyfemus, om hvilken
Homerus berättar, att han uppslukade Ulyssis kamrater,
men lofvade nådigt att äta hjelten sjelf aldra sist. Kunna
de förtära andra menniskor, tänkte jag, så lär väl turen
komma till mig ock; gick dem ej heller någonsin förbi på
däcket utan en hemlig rysning, ända till dess jag märkte,
att de inte mer än annat godt folk spisa kristet kött. Ty
på skepp betyder mat i ändan det samma som vice
framför i land. Så att om jag skulle bruka sjömansspråket
hemma, borde jag förvandla en vice häradshöfding till
hä-radshöfdinge-mat, en vice borgmästare till borgmästare-mat,
en vice pastor till salig gubbens-mat o. s. v. De små trinda
et cetera, som samlas efter boskapen och fåren, tituleras här
för plommon; hvarför ock plomgrafvare svarar alldeles mot
ladugårdspiga. — Qvartermästar M. sade för några dagar
sedan till matroserna: Gossar, ni skall hala efter som jag
sjunger. Derpå begynte han med: hoå, hoå, hoå; hvilket
på naturlig svenska bör heta böla, men icke sjunga. Apa,
vet nu hvar bonde i Östergyllen, betyder ett ludet kreatur
med fyra fötter. Icke dess mindre får ett litet mellansegel
bära det öknamnet här. Vakten från kl. 1 till 4 om natten
kalla de hundvakten, men må ingen nykomling taga det
efter bokstafven; ty då torde han på båda sina skuldrors
bekostnad få lära, att man på skeppen esomoftast säger ett
och menar ett annat. Dagg, hvad är icke det för en
synnerlig Guds gåfva på landbacken, helst under en lång torka?
Här åter det bedröfligaste ting på hela skutan, den
förfärligaste stump bland hela tågverket — fråga jungmännerna!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free