- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
296

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stackare med en afbruten pipa i handen, och ropar ett
be-dröfligt: anamma min anda! Der ser jag en annan, med
stopet i munnen, rulla hals öfver hufvud bort åt andra sidan;
den tredje läser; den fjerde letar efter sin mössa. Den
ene gråter öfver sin krossade arm, den andre öfver sin
krossade punschbål. Någre rida relingarne emellan på en
soffa, och de öfrige simma som stora råc-kor hela däcket
rundt.

Emellertid var det ingen på Finland, som icke trodde
sig segla åt bottnen. Ty medan skeppet var under vatten,
tog det isynnerhet tre förskräckliga puffar, icke annorlunda
än det skulle stött på en klippa, och af bränningen dömde
vi, att det måtte remnat i trenne stvcken. Hvart man vände
ögat, såg man intet annat än lefvande lik, ända tills vår
kapten sjelf hunnit skaka saltsjön utaf sig och sade oss, att
faran redan vore förbi, ett ord, som gaf oss lika så mycken
glädje som störtsjön förskräckelse. — Hurudan färgen var i
mitt ansigte skall jag ej kunna säga; men det mins jag, att
aldrig har pulsen så skenat på mig. Dock ingen hare för det.
Döden är bister, när han gapar ur djupet; och sjelfva den
orädde Karl, som log åt honom, när han rusade fram ur
en dundrande kanonmynning, bleknade likväl, då böljorna
frusade öfver båten under hans öfverfart från det nedskjutna
Stralsund till Ystad.

Pumparne gnisslade oss sömnen ur ögonen hela den
natten. Vår välsignade skuta höll stånd mot den uppretade
vågen och bar oss nu allesamman i sitt trogna sköte.
Slagsida fick hon likväl; ty då rummet undersöktes, befunnos
kanonerna loss. Glasbruken om bord ledo ansenligt, och
hela vårt Kina gick i kras. Vår opperstyrman blef
sängliggande förmedelst ett fall, som han gjort under villervallan.
Hofmästaren hade brutit armen af sig, och qvartermästar M.,
nästan med lika så stor smärta, saknade en bränvinskagge.
Några af besättningen sade sig med sjöns framrusande hafva
blifvit spolade öfver bord, men med densammas
tillbaka-studsande åter inkastade på däck; hvilket dock låter mer
otroligt, än det utkiken betygade, nämligen att vattnet steg
ända upp till honom på förtoppen.

Dagranden tittade nu fram på himlen, och glädjen på
våra ansigten. Såsom jag aldrig haft bedröfligare natt, såg
jag ej heller fägnesammare morgon. Hoppet upplifvades i

Kina = (Kinesiskt) porslin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free