Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då jag förestälcle mig, huru denna mättade en million
hungriga magar, medan de förre endast fägnade några nyfikna
ögon, synes mig, att jag otacksamt hade försyndat mig på
sjelfva naturen, i det jag nogare betraktat det sällsamma
än det nyttiga.
De lärde resa till Ostindien för att samla naturalier, de
sluge för att förtjena penningar. Men jag, som är hvarken
det ena eller det andra, reser allena för kroppens uppehälle.
Önskar jag mig en raritetsamling, så är det bondens. En
ladugård full med kor, får, hästar, svin, höns m. m., den
håller jag mödan värd att lägga sig till.
Icke dess mindre (se huru lätt jag sadlar om — man
kunde ta mig för riksdagsman), icke dess mindre tänker jag
bygga mig ett litet djurkabinett, dock helt olika mina herrar
föregångares; ty jag ärnar beskrifva själen hos mina små
kreatur, då de hållit sig endast vid kroppen. Jag skall
undersöka deras moraliska egenskaper, då de stannat vid deras
naturliga. Med ett ord: jag vill gå till kärnan af saken;
låt andra hänga vid fenan och stjerten, så länge de behaga.
Alltså öppnar jag här ett nytt lärdomsfält och hoppas
följaktligen tillocka mig uppmärksammare ögon.
Flygfisken är broder till systern flädermus i land; begge
misslyckade i naturens hand. Jofur, säger sjö-krönikan,
satte sig ned att skapa dem och ärnade göra begge till
foglar; men hans gemål, den svartsjuka Juno, nöp honom i
örat just under detsamma. Hola, hola! skrek gubben och
släppte arbetet halfgjordt ur händerna. Den ene föll i
haf-vet, den andre stannade på landbacken.
Flygfiskens moraliska karakter är yrliet och öfverdåd,
ty han spelar allehanda skälmstycken i vattnet och dristar
sig stundom högt upp i luften. Vid dessa tillfällen kunna
vi få honom på däck, såsom han faller ner och dör, så snart
vingfenorna bli torra.
Denne tänker jag föra hem med mig, först för att visa
huru litet poeternas ed är bindande, när de försäkra en
egenkär Meecenas, af hvilken de hunnit tillsmickra sig en
välgerning:
Förr skali fisken lära flvga,
An jag glömmer denna nåd, m. m.
och sedán för att erinra en del af mina pudrade
medborgare i Sverige, synnerligen unga handlande, att icke flyga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
