Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sällan vinner man något vid dylika oförmodade
upptäckter. Actseon öfverraskade Diana i ett bad, och blef
förvandlad till en hjort. Icke bättre lyckades jag denna
gång; ty då jag efteråt bar näsduken tillbaka till min
Diana och begärde såsom deltagande i hemligheten en kvss
för mitt fynd, fick jag endast en örfil för all min möda. I
harmen skall jag ock utropa hennes namn för hela verlden:
det var den elaka . . . dock nej, jag vet ingen större synd än
att sqvallra på flickor. Jag stoppar min örfil i fickan och
varnar hvar och en snapphane, som lurar i portskjulen
efter fruntimmershemligheter, att af mitt och Actseons öde
taga en helsosam åtvarning.
Deremot kunde jag väl ha hjerta att förråda den röda
öfverroc-ken, af hvilken jag såg en flik i månskenet; men
det händer ibland, att den som röjer en annan blottar sig
sig sjelf. Derför säger jag ej mer, än att han hade skänkt
henne en knähund eller knähynda, och att denna herr
knähund, eller denna jungfru knähynda, skulle med kyssar eller,
efter holländska myntfoten med Soenties återgäldas.
Huruvida han efteråt har vunnit förhöjning i procenten, skall jag
ej kunna berätta er, men det vet jag, att han en gång
hvi-skade med henne under solfjädern och drog en suck, som
tycktes komma från stortån, sägande: Ich önske so well
slape, as min hund this night.
Efterkommande ostindiefarare till tjenst kungör jag alltså,
att de som längta att lyckligen skjuta ett hjerta, böra ladda
med knähundar. Alla Bayens fruntimmer besökte oss om
bord en dag och lupo hvar hytta igenom för att uppsnappa
dylika varor. Kommendörens dotter hängde vår
opperstyr-man i rockskörtet midt på däck och ville ge förskrifning
ifrån sig på 30 Soenties, för en liten svart hundvaluta, som
han hade med sig ifrån Sverige. Men hvarken hennes
bönfallande nigningar eller hennes vällustiga rosenläppar
förmådde beveka hans redan intagna bröst. Vi hade två
skeppskattor på Finland; huru ifrigt önskade jag icke att
kunna ikläda dem hundskinn för att ställa den stackars
flickan tillfreds.
För likhetens skull med föregående ämne, vill jag här
bifoga ett besynnerligt bref, som en händelse bragte mig i
händerna. Det var stäldt till någon af Bayens nymfer och
innehåller allt det ömma, som någonsin ett svällande
sjö-hjerta kunnat frambringa. Författaren, hvars namn jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
